den 15 juni 2008

Min krönika i Expressen söndagen den 15/6 2008

Läs krönikan om min Pappa Gustav, klicka här!

8 kommentarer:

Klockan den 3 juli 2008 14:40 , Anonymous Anonym sa...

Det där var en av dom bästa krönikorna som jag någonsin läst, otroligt varmt skrivet. Kan man kanske skönja en "känga" till dig själv?

Tack!!

-Joakim

 
Klockan den 4 juli 2008 02:34 , Anonymous Per Bülow sa...

Hej!
Är en av de som inte är så haj på detta med datorer och en aning sen i fenomenet bloggar.
Har inte riktigt förstått vitsen med detta men det kanske beror på att det mesta som skrivs är trams.
Nu när jag läst det du hittils fått ner så är risken den att jag fastnar i detta.
Heder åt dig vid ditt möte med den svenske baronen.
Per B

 
Klockan den 4 juli 2008 08:55 , Anonymous Cees sa...

Hej Leif! Gripande och vackert skriven krönika. Jag undrar ändå varför du (precis som Guillou, Göran Persson m. fl.) envisas med att så fort tillfälle ges påtala att du är från arbetarklassen och har gjort klassresa. I mina öron är detta bara ett tafatt försök att legitimera de ekonomiska förutsättningar du nu har. Typ; Jag har haft det så jävligt så nu förtjänar jag att ha unna mig lyx. Samtidigt vill du fortfarande göra anspråk på arbetarklasstillhörigheten (som du nu de facto inte längre tillhör), precis som du beskriver när du vågar ta till nävarna vid rätt tillfälle och har en stolthet utöver pengar osv osv. Det blir liksom som att du vill gå på kakkalas och ändå ha alla kakorna kvar. Det blir i folks ögon inte "mer ok" att du blivit stormrik pga egen kraft än om du föddes med silversked i mun. Mitt råd är att du istället borde sluta hyckla och säga som det är; dvs livet är underbart när man får det bättre ställt. Alla människor vill bli rika, så låt människor bli det utan nån Jante.

 
Klockan den 4 juli 2008 19:31 , Anonymous Johan III sa...

Jag haller med cees - till en del.

Fast nu kommer min egen krönika, som... nej inte liknar... hursom:

Min far var arbetargrabb pa Söder pa 20-talet. Gjorde lumpen under brinnade krig. Röstade

kommunistiskt da i början av 40-talet - ryssarna kämpade ju mot Hitler. Gjorde en massa udda

jobb, men blev till slut svetsare, sen inspektör pa järnverk. Efter mer än 30 ar pa jobbet

blev avtackningen en guldklocka - doublé. Konjaken serverades i plastkopp, i tält.

Här, just här, känner jag samma djävlar, som LGW vid Lordens kommentar.

Men far min var moderat. Blev. Var, är. Jag med... var. Delade ut flygblad som ung t o m,

men inget partiarbete, bara personlig övertygelse. En övertygelse on hur saker ska vara, som jag delade med min far.

Klassresa? Konjak i plastkopp?

Själv pluggade jag pa högskola och universitet. Alldeles för mycket... Nu tror jag att jag

skulle jobbat istället. Mer. De ganger jag kört truck för att fa pengar var lyckliga skeden

i livet. Fast, jo, jag ar glad att jag har en utbildning. Men den kunde ju kommit efterhand,

med jobbet s a s. Eller atminstone med eftertanke. Fan ta studiestödssystemet.

Det jag försöker säga, eller kanske mala upp är de känslor man har, ang.

"klasstillhörighet".

Och som ända bara blir irrelevanta i o m att det egentligen handlar om vad man tror pa.

Alltsa, det är inte alls säkert att man om man använder "klassresa" att man är ängslig över sin nuvarande bättre belägenhet.

Det kan vara känslorna som styr.

Men min far har aldrig ursäktat sig själv pa det viset.

 
Klockan den 5 juli 2008 13:05 , Anonymous Anonym sa...

Tack för en ömsint krönika som berör på djupet.

Mvh
Inga

 
Klockan den 5 juli 2008 21:41 , Anonymous Anonym sa...

Det där var en fantastiskt fin krönika. Den berörde verkligen på djupet. Tack.
/Bebbe

 
Klockan den 6 juli 2008 21:57 , Anonymous Anonym sa...

En riktigt, riktigt bra krönika. Jag berörs djupt av ditt varma sätt att beskriva din far.
MVH, Maria

 
Klockan den 8 juli 2008 09:04 , Anonymous Anonym sa...

"Sällskapets svenske baron" finns väl bara ett baroni i Sverige om jag inte missminner mig? Niclas

 

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida