Palmemördaren kan träda fram självmant Expressen, 9 mars 2014

 

Fredagen den 28 februari var det tjugoåtta år sedan Olof Palme blev mördad och i samband med årsdagen lät Svenska Dagbladet publicera en serie av väl genomarbetade och tänkvärda artiklar som också rönte internationell uppmärksamhet. Skälet till det senare var att man berättade om ett tips som den kände författaren Stieg Larsson i ett tidigt skede hade lämnat till Palmeutredningen.

Jag har aldrig träffat Stieg Larsson men av gemensamma goda vänner har jag förstått att han var en både tänkande och kännande människa med ett starkt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet och de uppgifter han gav stämmer också väl överens med hans personliga historia.

Han ville väcka utredningens intresse för en teori om att mordet är ett resultat av en konspiration mellan svenska högerextremister och personer inom säkerhetstjänsten vid den dåvarande diktaturen i Sydafrika.

Med resonemang av den typen är det samtidigt på det viset att de lämnar varje mordutredare kall eftersom arbetet handlar om att kunna placera en tänkbar gärningsman på platsen för brottet vid tidpunkten för brottet och med tillgång till de medel som krävs för att kunna genomföra gärningen. En del av registreringsnumret på en bil kan få nackhåren att resa sig på en mordutredare medan allmänna teorier, hypoteser och uppslag får honom eller henne att skaka på huvudet. Detta utesluter givetvis inte att uppgifter av det senare slaget kan leda oss till de svar som vi söker samtidigt som erfarenheten visar att detta mycket sällan är fallet.

Utredningen av mordet på Palme är världens historiskt sett mest omfattande polisutredning. Hundratals hyllmeter, fler än hundratusen spaningsuppslag och närmare en och en halv miljon sidor med olika dokument. Om vi någon gång får svaret på vem som mördade honom kommer vi också att upptäcka att mer än nittionio procent av denna utredning inte hade med mordet att skaffa och att en god del av materialet innehåller just teorier av det slag som Stieg Larsson lämnade till utredarna.

Med oss människor är det ofta så att när vi letar efter något söker vi de svar som vi tror och hoppas på, som vi i logik med vår övertygelse förväntar oss att finna, och att detta inte är alldeles enkelt att förena med det mycket konkreta uppdraget att "hitta han som gjorde det" behöver väl knappast sägas. Med all respekt för Stieg Larsson tror jag inte att hans tips innehöll lösningen på Palmemordet samtidigt som ingen skulle bli gladare än jag om det skulle visa sig att han hade rätt och jag hade fel vad själva slutsatsen beträffade. De metoder som i så fall förde oss dit var det polisiära hantverk som jag försökt att beskriva. Och någon annan väg finns inte.

Kommer mordet på Olof Palme att klaras upp? Vi saknar i vart fall inte tid för att utreda det och bland verksamma mordutredare är svaret givetvis ja. Att hävda något annat vore värre än att svära i kyrkan utifrån den givna regeln om att "Gilla läget".

Med tanke på svårighetsgraden är varje form av tvivel på framgång till men för arbetet. Det är en hedervärd regel och vid hälften av alla spaningsmord lyckas man också följa den till slut och klara upp brottet.

Hur kommer det att bli den här gången?

Låt mig säga så här. Jag tror inte att polisen kommer att klara upp mordet på Olof Palme. Däremot vill jag inte utesluta att gärningsmannen själv, eller någon i hans närhet som vet vad som hände, kommer att berätta hur det låg till. Sådant har hänt förr när människor hunnit till slutet av dagen och kommit till vägs ände. Vanligt är det förvisso inte. Det är mindre än en ynka procent av alla spaningsmord som klaras upp på det viset men det är tillräckligt för att nära det hopp som ändå lever.

 

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor