 |
Maten mättar vår sexuella lust
Expressen, 9 augusti 2009
Mat-Tina och de andra tv-kockarna har missuppfattat sambandet mellan mat och
sex.
Härom veckan
slog jag p?tv:n rent slumpmässigt och
eftersom nittio procent av utbudet numera handlar om endera av tv?saker -
kockar eller seriemördare - hade jag änd?tur som slapp alla dessa gräsligheter
som annars fördystrar min vardag. I stället ett danskt matlagningsprogram där en
kvinnlig kock skulle laga en "kärleksmåltid till sin älskade". Inte illa alls
och även hon såg mycket aptitlig ut. Innan hon började rådda i köket, vill säga.
Först gravlax och rökta räkor, hovmästarsås, aioli, mycket smör, olja, grädde
och stekt vitt bröd. Därefter en rejäl dansk fläskstek med potatis, persiljesås
och all den övriga ditten och datten som sedan urminnes tider hemsökt det danska
köket. S?ett litet mellanstick - några vällagrade ostar p?rågbröd och
hemkärnat smör - före själva finalen. En rejäl hemlagad paj med hemvispad grädde
och ett fat hembakta småkakor p?sidan om. Till detta öl och snaps, åtskilliga
glas rött och ännu några glas lite sötare p?toppen.
S?dags pekade mina egna ögon i kors, för övrigt det enda som pekade p?mig,
trots att jag bara suttit framför teven och inte vid det dukade bordet. Och den
säng som upptog mina tankar avsåg jag enbart att svimma i s?fort jag orkat
släpa mig dit.
Våra
föreställningar
om det starka sambandet mellan mat och sex är överdrivna. Att en
människa som håller p?att svälta ihjäl inte orkar tänka p?att leka djuret med
tv?ryggar är en sak och något helt annat än det frosseri som upptar våra
matlagningsprogram. Mättnad och övermättnad släcker vår sexuella drift lika
effektivt som hunger och svält och tv:s matlagningsprogram handlar nästan alltid
om mat i stället för sex.
Att de flesta mänskliga relationer i vår tid, sexuella såväl som enbart
vänskapliga, ofta inleds med att de närmast inblandade äter och dricker
tillsammans är något annat. Ett förspel om man s?vill, ett sätt att överbrygga
vår blygsel inför den närhet som såväl kärleken som vänskapen kräver. Vatten
eller vin tror jag är egalt, maten i regel ointressant, det är det egna inre och
de egna känslorna som avgör.
Du blir inte
kåt av att äta
ostron. Du kan bli det om han eller hon som du äter dem med stämmer med dina
sinnliga preferenser, och i mitt eget fall har det alltid handlat om kvinnor.
När jag och mina manliga kamrater, däremot, vräker i oss skaldjur och vedertagna
drycker, blir vi glada, mätta och fulla. Inte minsta tanke p?att vi ocks?skall
börja vänslas med varandra eller ens prata om sådant som är oss nära och kärt.
Äta, dricka, prata och skratta, riskfritt, manligt umgänge enligt klassisk
modell.
Fast visst, ibland har det hänt. Att kättjan plötsligt trevat efter mitt hjärta
trots att det var hungern som förde mig dit.
Bergsby i
norra Italien.
Jag har gått till fots till den lilla krogen. En spis, några bord och stolar,
det är det hela, och själv är jag hungrig, törstig och precis lagom trött.
Rött vin och vatten medan jag väntar p?maten. Svart järnpanna, fullmogna
urkärnade tomater, färsk basilika, olivolja och några flingor av salt från
Medelhavet. Får puttra p?svag värme medan pastan kokar i den tjockbottnade
kastrullen bredvid. S?hälls vattnet av och allt rörs samman.
Min kokerska serverar mig där jag sitter, står framåtlutad över bordet, lugna,
väl avvägda rörelser fulla av behag, det tjocka svarta håret uppsatt i en knut i
nacken, de tunga brösten som stramar under hennes vita linne. Hennes doft av
olja, hud och en kvinnas svett.
Inte det minsta likt matlagning p?teve. Med alla sina galna, fjolliga och nakna
kockar, Eller alla som bara är feta. Inte ens blonda, fnissiga Tina eller en loj
Nigella i sin lammullsjumper med översta byrålådan utdragen. Matlagning i
stället för sex.
?Leif GW Persson
| 
|
|
|