Tappade perspektiv
 
Expressen, 7 augusti 2011

 

Under veckan som gick har världens aktiebörser marscherat rakt ner i källaren. Något fritt fall har det däremot inte varit fråga om. Inte som under någon av alla dessa svarta måndagar, tors­dagar och alla andra veckodagar, som vi aktieägare levt med under de senaste hundra åren. Snarare som ett grekiskt begravningståg med sorgklädda människor, beslutsamt samman­bitna av det elände som livet också bjuder, vägledda av mollstämda horn och på väg rakt ner i den källare där den just avlidne skall vigas till den sista vilan. Tagen av daga av de som numera bär honom och det enkla faktum att flertalet av dem levt över sina tillgångar med hjälp av lånade pengar.

Elände, elände utan gräns, och så även här hemma i vår höga nord där alla våra inhemska Räknenissar - oavsett kön - numera ut lovar alla oss andra - vanliga hyggliga och strävsamma människor - en ekonomisk misär utan motstycke.
Arbetslöshet, uteblivna pensioner och knappt en skalpotatis på julbordet. Det är för övrigt samma Räknenissar som för bara ett halvår sedan skänkte oss både guld och gröna skogar och som själva tycks leva i en ständig expert­mässig högkonjunktur i kraft av att alla vi andra har så dåligt minne.

En av dem är så svårslaget korkad att jag till och med har lagt hans namn på minnet. Fanskapet har dessutom adlat sig själv genom att ständigt framträda som "oberoende aktieanalytiker" till skillnad från alla andra mindre vetande i samma bransch som åtminstone har den goda smaken att ange sin uppdragsgivare efter namnet. Vad han heter kan göra detsamma, jag har aldrig lyssnat på honom och jag är inte långsint på det viset, men vid detta börsårs början lovade han en "tjugoprocentig uppgång på den svenska aktiebörsen under 2011".

När han nu i veckan - ställd inför den spegelvända verkligheten - fick frågan från den stora morgontidningen stod han "givetvis fast vid" sin "tidigare prognos".
Så tillvida skiljer han sig också, i en positiv attitydmässig mening, från de japanska självmordspiloter som alltid medförde fallskärm på sina uppdrag. För det fallet att de nu skulle få bensinstopp på vägen och åtminstone ville försöka ge sig själva en andra chans.

Som sagt, själv har jag aldrig lyssnat på honom, eller alla hans likar. Jag har helt enkelt inte råd utan i stället har jag använt tiden av nedgång till att i maklig takt öka mina innehav i bland annat Astra, Holmen och Telia Sonera.
Givetvis är jag också med­veten om att den svenska börsen med största sannolikhet kommer att ta mer stryk under hösten. Den tidigare nämnde experten är ju en fullgod garanti för en sådan utveckling. Sak samma eftersom jag avser att behålla mina papper under de år som närmast följer och den ränta som våra svenska banker erbjuder som alternativ sedan länge endast är i paritet med vanlig madrassförvaring. Och om nu allt skulle gå rakt ner i källaren - vi tänker oss att såväl Astra som Holmen och Telia Sonera går i konkurs - så är det väl inte hela världen eftersom det bara kommer att inträffa i det läge där hela västvärldens ekonomi drattat på ändan.

I avvaktan på detta har jag inga större problem med att satsa på bolag som år efter år tjänat tio procent eller mer på sista raden och delat ut merparten av vinsterna till sina ägare. Och skulle jag nu ha fel, vilket händer ungefär två och en halv gånger av tio i sammanhang som detta, så får jag ju bara ett lysande tillfälle att ägna min tid åt andra och mer upphöjda göromål. Att läsa goda böcker, skriva en och annan rad, så gott jag nu förmår, lägga abborrnät, skjuta änder, vildsvin, hjortar och gäss, odla min kål, åldras med behag, umgås med kvinnan i mitt liv.

Förlorad är jag först i det ögonblick som jag tappar perspektivet på det liv som jag lever.

© Leif GW Persson

 



Tillbaka
> Alla krönikor