 |
Tappade perspektiv
Expressen, 7 augusti 2011
Under veckan som gick har världens aktiebörser
marscherat rakt ner i källaren. Något fritt fall har det däremot inte varit
fråga om. Inte som under någon av alla dessa svarta måndagar, torsdagar och
alla andra veckodagar, som vi aktieägare levt med under de senaste hundra åren.
Snarare som ett grekiskt begravningståg med sorgklädda människor, beslutsamt
sammanbitna av det elände som livet också bjuder, vägledda av mollstämda horn
och på väg rakt ner i den källare där den just avlidne skall vigas till den
sista vilan. Tagen av daga av de som numera bär honom och det enkla faktum att
flertalet av dem levt över sina tillgångar med hjälp av lånade pengar.
Elände, elände utan gräns,
och så även här hemma i vår höga nord där alla våra inhemska Räknenissar -
oavsett kön - numera ut lovar alla oss andra - vanliga hyggliga och strävsamma
människor - en ekonomisk misär utan motstycke.
Arbetslöshet, uteblivna pensioner och knappt en skalpotatis på julbordet. Det är
för övrigt samma Räknenissar som för bara ett halvår sedan skänkte oss både guld
och gröna skogar och som själva tycks leva i en ständig expertmässig
högkonjunktur i kraft av att alla vi andra har så dåligt minne.
En av dem är så svårslaget
korkad att jag till och med har lagt hans namn på minnet. Fanskapet har dessutom
adlat sig själv genom att ständigt framträda som "oberoende aktieanalytiker"
till skillnad från alla andra mindre vetande i samma bransch som åtminstone har
den goda smaken att ange sin uppdragsgivare efter namnet. Vad han heter kan göra
detsamma, jag har aldrig lyssnat på honom och jag är inte långsint på det viset,
men vid detta börsårs början lovade han en "tjugoprocentig uppgång på den
svenska aktiebörsen under 2011".
När han nu i veckan - ställd
inför den spegelvända verkligheten - fick frågan från den stora morgontidningen
stod han "givetvis fast vid" sin "tidigare prognos".
Så tillvida skiljer han sig också, i en positiv attitydmässig mening, från de
japanska självmordspiloter som alltid medförde fallskärm på sina uppdrag. För
det fallet att de nu skulle få bensinstopp på vägen och åtminstone ville försöka
ge sig själva en andra chans.
Som sagt, själv har jag
aldrig lyssnat på honom, eller alla hans likar. Jag har helt enkelt inte råd
utan i stället har jag använt tiden av nedgång till att i maklig takt öka mina
innehav i bland annat Astra, Holmen och Telia Sonera.
Givetvis är jag också medveten om att den svenska börsen med största
sannolikhet kommer att ta mer stryk under hösten. Den tidigare nämnde experten
är ju en fullgod garanti för en sådan utveckling. Sak samma eftersom jag avser
att behålla mina papper under de år som närmast följer och den ränta som våra
svenska banker erbjuder som alternativ sedan länge endast är i paritet med
vanlig madrassförvaring. Och om nu allt skulle gå rakt ner i källaren - vi
tänker oss att såväl Astra som Holmen och Telia Sonera går i konkurs - så är det
väl inte hela världen eftersom det bara kommer att inträffa i det läge där hela
västvärldens ekonomi drattat på ändan.
I avvaktan på detta har jag inga större problem med att satsa på bolag som år
efter år tjänat tio procent eller mer på sista raden och delat ut merparten av
vinsterna till sina ägare. Och skulle jag nu ha fel, vilket händer ungefär två
och en halv gånger av tio i sammanhang som detta, så får jag ju bara ett lysande
tillfälle att ägna min tid åt andra och mer upphöjda göromål. Att läsa goda
böcker, skriva en och annan rad, så gott jag nu förmår, lägga abborrnät, skjuta
änder, vildsvin, hjortar och gäss, odla min kål, åldras med behag, umgås med
kvinnan i mitt liv.
Förlorad är jag först i det
ögonblick som jag tappar perspektivet på det liv som jag lever.
© Leif GW Persson
| 
|
|
|