Professorns span-nyttExpressen, 4 april 2011

 

1. Anders Sundelin-spaning

Läsning är ett sätt att söka tröst när missmod tränger ner ens inre i själens källarhål. Anders Sundelin har skrivit en utmärkt bok om Salaligan. Med Sundelin är det så enkelt att han både tänker och skriver väl, dessutom gör han det på ett underhållande sätt. Han äger även förmågan att på vägen skänka läsaren mer än vad som följer av den historia han berättar. Inte minst de egna tankar och funderingar som för många med mig är själva kärnan i den goda läsupplevelsen (”Den magiska cirkeln”, Leopard Förlag, 2011).

2. Kristoffer Ahlström-spaning

Kristoffer Ahlström är debutant som romanförfattare vilket är mysteriöst med tanke på hans förmåga att skriva. Hans språk är rent märkvärdigt. Det är enkelt, självklart, samtidigt genomlyst och skimrande, sätter hela tiden avtryck i läsarens huvud, utan att det går ut över handlingen ("Bara någon att straffa", Forum, 2011).

3.  Olof Lagercrantz-spaning

Lagom till hundra-årsminnet av Olof Lagercrantz födelse har hans förlag gett ut ett urval av hans dagboksanteckningar om de författare som han mött under ett långt liv som kulturbärare och chefredaktör på Dagens Nyheter. En märklig bok och ett drabbande självporträtt. Han framstår som falsk och skvallrig, i långa stycken högfärdig på ett sätt som endast står i paritet till hans enfald och för mig - tecknad med hans egna ord - blir han plötsligt obegriplig. Samme Lagercrantz som talade till dig på ett alldeles eget språk och ofta nog tog ställning för det som var rätt och riktigt även när det var på tvärs med tiden och kunde harma den egna välfärden ("Vid sidan av. Möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal", Wahlström& Widstrand, 2011).

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor