Tingsrally
Expressen, 30 maj 2010
I veckan som gick var det
fullt ös inom rättsapparaten och allra mest hände det i förrgår. På morgonen
beslutade åklagaren Eva Finné i Stockholm att lägga ner åtalet mot Thomas Quick
för mordet på Yenon Levi, där han fick resning för ett halvår sedan. Quick är
därmed i praktiken friad. Allt som återstår är en ren expeditionsaffär och
juridiska formalia. Eva Finné har genom sitt beslut skrivit svensk
rättshistoria. Att morddömda beviljas resning är nämligen utomordentligt
sällsynt. Antalet resningar vid mord är färre än ett tiotal under de senaste
hundra åren och varje gång det hittills skett har staten drivit ett nytt åtal.
Så icke den här gången då man lagt sig platt och gjort en full pudel.
Återstår ytterligare sju
domar för mord mot Thomas Quick, sju resningar och sju pudlar. En hel kennel av
åklagare, faktiskt, och själv har jag börjat fundera på att samla in pengar så
att vi kan resa en staty över den man som gjorde allt detta möjligt, före detta
överåklagaren Christer van der Kwast. Pengarna blir knappast något problem men
frågan är var vi kan ställa den. Varken Högsta Domstolen eller Svea Hovrätt lär
väl bli aktuella. Möjligen utanför Toklunda Tingsrätt, men alla förslag mottas
med tacksamhet.
Samma dag dömde tingsrätten
i Lund en 23-årig libanesisk flykting till ett år och tio månaders fängelse för
misshandel av en 71 år gammal man, grov misshandel av hans sju år äldre hustru
samt grovt vållande till hennes död eftersom hon dagen därpå avlidit till följd
av det våld som hon utsattes för. Det är en påföljd som med tanke på
omständigheterna ligger under praxis och varför den gör det framgår i vart fall
inte av domen.
Det hela inträffade i Landskrona 29 mars. Samma Landskrona där
Sverigedemokraterna i det senaste valet fick tjugotvå procent av rösterna och
möjligen är det så illa att detta kan ha haft med saken att göra. Något slags
inverterad rasism som satt likheten inför lagen ur spel. Oavsett vilket borde
både domen, den dömde och framför allt hans försvarare, Leif Silbersky, kommit
som en skänk från ovan för Sverigedemokraternas partikansli.
Silbersky började givetvis
omedelbart jämra sig över att domen var alldeles för hård och att han tänkte
överklaga den, och alldeles bortsett från att detta är fel i sak så är det
principiellt intressant. I logik med hans övertygelse, och det pris som han
tydligen sätter på en ihjälslagen 78-årig kvinna, borde det ju vara helt
straffritt att slå ihjäl en manlig Stockholmsadvokat i samma ålder. Man kanske
till och med kan tänka sig en liten belöning?
Själv delar jag inte hans uppfattning. Jag anser tvärtom att äldre människor
förtjänar ett starkare rättsligt skydd mot våld just för att de är mer sårbara
än yngre. Om vi lämnar den tillämpade juridiken är jag till och med benägen att
överse med alla dumheter som advokaten Silbersky numera kläcker ur sig med
hänvisning till hans höga ålder och därmed förknippade problem.
När tingsrätten i Falun
strax efter lunch lät meddela att man högst sannolikt inte kommer att döma Mats
Alm för att ha mördat sin fästmö Linda Chen utgjorde detta på något sätt ett
naturligt slut på dagen.
Jag har i stort sett hela tiden varit övertygad om att Mats dödade Linda och jag
är det fortfarande. Lika övertygad om detta som jag är att åklagarens bevisning
inte räcker för att döma honom för mord. Därför skall han också frias. Inte av
omsorg om honom utan för att upprätthålla det krav på rättssäkerhet som vi
aldrig får ens tumma på. Något säger mig också att tingsrätten i Falun, till
skillnad från den i Lund, kommer att skilja sig från sitt uppdrag med den
rättsliga hedern i behåll och att vad som var rätt och vad som var fel får anstå
till den yttersta dagen
© Leif GW Persson
|