Tingsrally
  Expressen, 30
maj 2010

 

I veckan som gick var det fullt ös inom rättsapparaten och allra mest hände det i förrgår. På morgonen beslutade åklagaren Eva Finné i Stockholm att lägga ner åtalet mot Thomas Quick för mordet på Yenon Levi, där han fick resning för ett halvår sedan. Quick är därmed i praktiken friad. Allt som återstår är en ren expeditionsaffär och juridiska formalia. Eva Finné har genom sitt beslut skrivit svensk rättshistoria. Att morddömda beviljas resning är nämligen utomordentligt sällsynt. Antalet resningar vid mord är färre än ett tiotal under de senaste hundra åren och varje gång det hittills skett har staten drivit ett nytt åtal. Så icke den här gången då man lagt sig platt och gjort en full pudel.

Återstår ytterligare sju domar för mord mot Thomas Quick, sju resningar och sju pudlar. En hel kennel av åklagare, faktiskt, och själv har jag börjat fundera på att samla in pengar så att vi kan resa en staty över den man som gjorde allt detta möjligt, före detta överåklagaren Christer van der Kwast. Pengarna blir knappast något problem men frågan är var vi kan ställa den. Varken Högsta Domstolen eller Svea Hovrätt lär väl bli aktuella. Möjligen utanför Toklunda Tingsrätt, men alla förslag mottas med tacksamhet.

Samma dag dömde tingsrätten i Lund en 23-årig libanesisk flykting till ett år och tio månaders fängelse för misshandel av en 71 år gammal man, grov misshandel av hans sju år äldre hustru samt grovt vållande till hennes död eftersom hon dagen därpå avlidit till följd av det våld som hon utsattes för. Det är en påföljd som med tanke på omständigheterna ligger under praxis och varför den gör det framgår i vart fall inte av domen.
Det hela inträffade i Landskrona 29 mars. Samma Landskrona där Sverigedemokraterna i det senaste valet fick tjugotvå procent av rösterna och möjligen är det så illa att detta kan ha haft med saken att göra. Något slags inverterad rasism som satt likheten inför lagen ur spel. Oavsett vilket borde både domen, den dömde och framför allt hans försvarare, Leif Silbersky, kommit som en skänk från ovan för Sverigedemokraternas partikansli
.

Silbersky började givetvis omedelbart jämra sig över att domen var alldeles för hård och att han tänkte överklaga den, och alldeles bortsett från att detta är fel i sak så är det principiellt intressant. I logik med hans övertygelse, och det pris som han tydligen sätter på en ihjälslagen 78-årig kvinna, borde det ju vara helt straffritt att slå ihjäl en manlig Stockholmsadvokat i samma ålder. Man kanske till och med kan tänka sig en liten belöning?
Själv delar jag inte hans uppfattning. Jag anser tvärtom att äldre människor förtjänar ett starkare rättsligt skydd mot våld just för att de är mer sårbara än yngre. Om vi lämnar den tillämpade juridiken är jag till och med benägen att överse med alla dumheter som advokaten Silbersky numera kläcker ur sig med hänvisning till hans höga ålder och därmed förknippade problem
.

När tingsrätten i Falun strax efter lunch lät meddela att man högst sannolikt inte kommer att döma Mats Alm för att ha mördat sin fästmö Linda Chen utgjorde detta på något sätt ett naturligt slut på dagen.
Jag har i stort sett hela tiden varit övertygad om att Mats dödade Linda och jag är det fortfarande. Lika övertygad om detta som jag är att åklagarens bevisning inte räcker för att döma honom för mord. Därför skall han också frias. Inte av omsorg om honom utan för att upprätthålla det krav på rättssäkerhet som vi aldrig får ens tumma på. Något säger mig också att tingsrätten i Falun, till skillnad från den i Lund, kommer att skilja sig från sitt uppdrag med den rättsliga hedern i behåll och att vad som var rätt och vad som var fel får anstå till den yttersta dagen

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor