 |
Fångad på bild
Expressen, 30 augusti 2009
Polisen i Malmö har börjat lägga ut
bilder på misstänkta förbrytare på nätet och flera andra polismyndigheter har
redan sagt att de avser att göra samma sak och söka hjälp hos den stora
detektiven allmänheten.
I tv-programmet "Efterlyst" har man använt den
här metoden sedan starten för snart tjugo år sedan. Filmer och foton från
övervakningskameror visas
i programmet och sannolikheten för att den som finns på bild också ska få skaka
galler ökar dramatiskt.
Under de tio år som jag medverkat i "Efterlyst" har vi fört statistik på detta
och vet numera att tre brott av fyra, där vi har bilder att visa, kommer att
klaras upp. Först visar vi filmen, sedan börjar det ringa på våra tipstelefoner,
alla som ringer ger oss samma namn och så dags brukar även Hasse Aro och jag
fatta att "Nu du, lilla gubben, är du rökt". Våldtäktsmän, rånare, gatuboxare,
tjuvar och bedragare, till och med en och annan mördare, som alla har det
gemensamt att hade vi inte visat dem på bild hade de förmodligen klarat sig och
fortsatt att härja med människor som i vart fall inte gjort dem något ont.
Vissa minnesvärda kvällar har vi under
knappt en timmes programtid tillverkat mer än ett tvåsiffrigt antal år i
fängelse för de närmast berörda och möjligen är både Hasse och jag dåliga
människor eftersom vi efteråt endast upplevt en stilla inre frid och kanske ett
behov av att klämma en och annan kall pilsner efter programmet.
Den engelska polisen är den som har den största
internationella erfarenheten av den här metoden. I London finns tusentals
övervakningskameror som under ett år förebygger och klarar upp tusentals grova
brott ute på staden. På ledningscentralen sitter poliserna och tittar på tv, i
ständig kontakt med kollegerna ute på fältet. Bilder utan betraktare saknar
varje värde, det ska till ögon som ser, professionella erfarenheter som leder
dem rätt, order och anvisningar till dem som ska genomföra den handfasta delen
av arbetet. Om det är effektivitet man eftersträvar finns det knappast något
bättre medel mot den öppna brottsligheten i tätbefolkade områden.
Samtidigt finns
det naturligtvis problem i sammanhanget. Det finns en risk för misstag och i
"Efterlyst" har vi råkat ut för detta vid några tillfällen. Polisen har gett oss
fel bilder och våra tittare har pekat ut fel person. Vid några enstaka
tillfällen under tjugo år och att vi efteråt gjort allt som stått i vår makt för
att ställa saken till rätta var tyvärr till klen tröst för dem som drabbats.
Låt oss heller inte glömma
bort integritetsfrågorna. Det är tyvärr långt ifrån så enkelt att den som inte
har gjort något heller inte har något att frukta. Ibland kan det räcka med att
man är kändis, kliar sig i rumpan ute på staden eller vinglar in på krogen med
någon annan än sin lagvigda.
Brottsligt är det hur som helst inte och även ett antal sneda flin och
kommentarer på en polisiär ledningscentral är ett intrång i allas vår rätt att
få leva i fred så länge vi inte harmar någon annan. Detta förstår också varje
tänkande människa. Man behöver inte ens vara JO eller JK för att fatta den
saken.
Thomas Bodström
har givetvis inte insett detta heller. Nu senast genom att utlova en lagändring
där man i våra skolor själva får besluta om hur många övervakningskameror man
vill ha. Vi ska vara försiktiga med människor som han. Milt uttryckt är han inte
direkt överbegåvad och var han inhämtat sina speciella juridiska kunskaper
undandrar sig i vart fall min bedömning. Låt vara att han lyckligtvis är ensam
om dem. Bäst är han som en så kallad kontraindikator. Om "Bodis tycker eller
tror" någonting så är detta ett starkt skäl att "tycka eller tro tvärtom". Och
egentligen borde det väl räcka med att han kliar sig i rumpan medan han funderar
på hur det kan komma sig att det är på det viset.
© Leif GW Persson
| 
|
|
|