 |
Passa dig för vitrockarna, Mats Alm
Expressen, 29 maj 2010
Klockan tv?i går eftermiddag
fattade tingsrätten i Falun beslut om den fortsatta handläggningen av
rättegången mot Mats Alm. Efter att förhandlingarna avslutats yrkade Alms
försvarare, Peter Althin, att hans klient omedelbart skulle försättas p?fri fot
eftersom han ansåg att bevisningen mot Alm var alltför svag. Åklagaren Niclas
Elenius delade inte Althins uppfattning, vilket väl inte kom som en blixt från
en klar himmel, direkt. Enligt honom borde Alm kvarstanna i häktet med fortsatta
restriktioner, dessutom genomg?en stor rättspsykiatrisk undersökning. Enligt
tingsrättens beslut - och det är synnerligen intressant läsning för de flesta
medborgare som bryr sig och inte bara för det relativa fåtal som är jurister -
har man funnit övertygande bevisning för att Alm gjort sig skyldig till brott
mot griftefriden när han "obehörigen flyttat Linda Chens döda kropp och dolt
densamma bakom en sten i ett skogsparti beläget i Norr Bertilsbo".
Samtidigt säger man inte ett
pip om den i en påföljdsmässig mening helt avgörande delen av åtalet där
åklagaren yrkat ansvar för att han skulle ha "mördat", alternativt "dräpt",
alternativt "vållat" hennes död, innan kroppen flyttades. Vid brott av det här
slaget ligger således påföljden för ett mord p?livstids fängelse medan de som
enbart dömts för brott mot griftefriden brukar komma undan med drygt ett år.
Beslutet ger ocks?redan här bestämda föraningar om det domslut som tingsrätten
kommer att avkunna om ett par månader. Nämligen att man kommer att frikänna Mats
Alm från åtalet för mord/dråp/vållande, men fälla honom för brott mot
griftefriden. Konkret att Alm - häktningstiden avräknad - skulle släppas fri
ungefär samtidigt som han döms. En betydande framgång för hans klient, enligt
advokaten Althin, när han i går fick frågan från Expressens reporter om vilka
slutsatser man kan dra av tingsrättens inledande motivering.
"En betydande framgång" om det
nu inte hade funnits en ännu större hake med hullingar av stål, vassa som
hajtänder, som förvandlar vanlig intressant läsning till en veritabel rysare,
och inte minst för Mats Alm. Tingsrätten har nämligen beslutat att han skall
kvarstanna i häktet med samma hårda restriktioner som gällt under de snart nio
månader som han redan suttit där.
Innan domen meddelas skall han ocks?genomg?en stor rättspsykiatrisk
undersökning, enligt 31 kap. 3?brottsbalken, för att utreda "om han begått
gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning", och giftigare än s?
kan det knappast bli i ett sammanhang som detta. Inte minst med tanke p?alla
stolliga historier som Alm själv har underhållit tingsrätten med, och alla andra
som orkat lyssna, under den tid som det hela har pågått.
För att ta det folkligt och
enkelt. Anta att farbror doktorn kommer fram till att Mats Alm är tokig och att
tingsrätten därför väljer att följa den medicinska sakkunskapens
rekommendationer och i stället för att döma honom till femton månaders fängelse,
som han s?dags redan har avtjänat, i stället överlämnar honom till sluten
rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Bland folk som inte vet vad de pratar om brukar en sådan dom uppfattas som rena
storvinsten p?lotto, vilket torde vara ett av de mest betydande missförstånd
som finns om hur vår rättsapparat fungerar.
Det finns ocks?åtskilliga som
kan vittna om den saken. Personer som "vårdats" i mer än tio år, och i enstaka
fall livet ut, för brott som normalt skulle ha renderat dem någon eller några
månaders fängelse. Det finns ocks?en betydande risk för att just en sådan som
Mats Alm kan hamna i den kategorin. För formellt lagda jurister fungerar
nämligen den här möjligheten ibland som en nödutgång när de upptäcker att det är
omöjligt att döma en person p?juridiska grunder samtidigt som de p?ett rent
personligt plan är övertygade om hans skuld. Ett sätt att döva sitt eget
samvete, helt enkelt. Det innebär i s?fall att han kan bli sittande p?en
sluten vårdavdelning i åratal tillsammans med en samling medfångar som till
skillnad från honom är tokiga p?riktigt.
Dessutom under sociala och
materiella betingelser som får bunkeravdelningarna p?våra fängelser att framst?
som ganska trivsamma ställen, där man p?dagtid ägnar sig åt traditionellt
manligt umgänge. Som att snacka skit, lyfta skrot, spela kort för att efter
klockan sju p?kvällen ägna sig åt att "ruska tupp", s?fort plitarna slagit
igen dörren till den egna cellen och man övergått från att "förvaras i
gemenskap" till att "utvecklas i enskildhet", som man för inte s?många år sedan
beskrev saken i ett närmast panegyriskt betänkande om den svenska kriminalvården
och alla dess förtjänster.
Låt vara att de exempel man
valde var andra än de ovan nämnda.
S?tänk p?vad du säger Mats Alm när du om drygt en vecka träffar den första i
en lång rad av vitrockar som inte är lika formellt lagda som de jurister som du
mött i tingsrätten i Falun. Passa dig till exempel noga för att börja fabla om
att okända kineser sövt ner dig och under tre dygn förvarat dig i bakluckan p?
sin bil. Sådana patienter älskar de nämligen och har de väl fattat tycke för dig
kommer de aldrig att släppa taget. Och om du inte tror mig kan du ju fråga
Thomas Quick som redan sitter p?"dårhuset i Säter". Inspärrad enbart p?grund
av sina egna fantasier av samma doktorer som snart kommer att börja rota runt i
ditt eget huvud.
?Leif GW
Persson
| 
|
|
|