Professorns span-nytt Expressen, 29 juni 2014

 

Polispotatisspaning

 

Vanliga polisiära latoxar, myglare och byråkrater har alltid fascinerat mig. Nödvändiga när man skall spika ihop en fungerande polisroman. När jag började jobba vid polisen tillbringade jag åtskilligt med tid ute på fältet och en dag i början på sjuttiotalet följde jag med två radiopoliser vid Citypolisen under ett av deras arbetspass. Dagens första ärende förde oss längst ut på Mälaröarna. Av skäl som inte var alldeles enkla att förstå. Mina båda beledsagare var också högst förtegna när jag frågade om saken så i stället övergick vi till att prata om det där vanliga, som fotboll och fruntimmer.

Efter drygt en timmes körning var vi så vid resans mål. En trevligt belägen bondgård som låg alldeles nere vid vattnet. Bonden hälsade oss välkomna och först drack vi kaffe och avnjöt hustruns nybakta bullar under trivsamt småprat om alla skurkar som hotade hyggligt folk till liv och lem och själv förstod jag icke ett vitten om detta tjänsteärendes mål och mening. Det gjorde jag först fem minuter innan vi lämnade platsen för insatsen. Då hade vi nämligen hjälpts åt att bära in tre säckar prima svensk färskpotatis i radiobilen. Bonden hade fått betalt, kontant i näven, och innan vi skiljdes åt diskuterades kommande leveranser av ägg, höns och några halva grisar till jul. Återstoden av dagen ägnades åt att äta sen lunch och sedan tog vi kväll.

 

Latoxe, myglare och byråkratspaning

 

Under mina drygt trettio år vid polisen har jag träffat hundratals av dem. Poliser som ägnat mer tid och möda åt att undvika polisarbete än att göra det som skattebetalarna avlönat dem för. Poliser som ägt jord- och skogsbruk och vanliga hästgårdar. Som drivit frisörsalonger, livsmedelsaffärer, konfektionsbutiker, bensinmackar och städfirmor. Som jobbat som fastighetsmäklare, personliga tränare, terapeuter och säkerhetskonsulter. Och det är klart att sådant tar tid. Lyckligtvis har jag också träffat de andra, de riktiga poliserna. Nödvändiga för både verkligheten och en bra polisroman.

 

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor