Centraliserad polis ger nya byråkrater
Expressen, 29 juli 2012
I höst kommer
riksdagen att besluta att den svenska polisen skall bli en myndighet under
ledning av Rikspolisstyrelsen i Stockholm. Om detta råder politisk enighet och
det finns inte en byråkrat värd namnet som har något att invända.
Sverige har
världens dyraste polisorganisation. I snitt betalar vi en miljon per år för våra
cirka 20 000 poliser, totalt tjugo miljarder, och bristerna i den svenska
polisens effektivitet beror inte på att den skulle sakna nödvändig utrustning,
utbildning eller andra resurser, utan främst på den mycket stora andelen
byråkrater inom verksamheten. Färre än hälften av våra poliser arbetar således
med den polisiära kärnverksamheten som består i övervakning av ordning och
säkerhet, utryckningar i nödsituationer eller att utreda grova brott.
Majoriteten av
våra poliser är byråkrater som på olika sätt pysslar om den egna organisationen
och i kraft av sitt monopol, frånvaron av konkurrens och obefintliga
lönsamhetskrav behöver man heller inte bekymra sig om vare sig den låga
effektiviteten eller att de tjänster som man erbjuder allt mer sällan är de som
landets medborgare efterfrågar. Lättare att plocka pinnar genom att låta
hundratusentals nyktra bilförare lämna utandningsprov än att finka vanliga
busar. Lättare att omhänderta en vanskött hamster än att utreda en våldtäkt. Och
så vidare, och så vidare med kursen stadigt bort från det som riktigt
polisarbete handlar om.
Riktigt
polisarbete är svårt och det är ofta tungsamt av främst det skälet att det har
en naturligt repressiv karaktär och att den praktik man ska ägna sig åt riktar
sig mot den marginal av befolkningen på några procent som svarar för nästan hela
vår brottslighet. Det är förståeligt att många av våra poliser drivs av en stark
längtan att i stället göra någonting annat, att välja det lätta framför det
svåra och oavsett att det inte har med det naturliga polisuppdraget att göra.
Smitvägarna är många och de otaliga byråkrater som skall förhindra att ännu en
"riktig polis" tar den vägen ut har redan förbrukat sitt mandat att peka med
hela handen. De har ju själva gjort likadant.
Bland just
byråkrater finns också en befängd föreställning om att centralisering är ett
sätt att spara byråkrater. Genom att bygga på pyramiden med ännu en våning kan
tre gamla byråkrater där nere ersättas av en nytillsatt där uppe. I själva
verket får man bara ytterligare en på köpet samtidigt som man ökat avståndet
till det arbetsgolv där nere där allt polisarbete med nödvändighet måste
utföras. En fungerande polisorganisation har ett naturligt platt utseende. Den
tål nästan ingen överbyggnad alls utan att det går ut över effektiviteten och
att det är på det viset följer naturligt av hur riktigt polisarbete ser ut.
Ska det vara så
jävla svårt att fatta? Det fattar alla, utom de politiker och höga polischefer
som leder vår polisorganisation och hur det kunnat bli på det viset är det enda
mysteriet i sammanhanget. Centralisering leder till ytterligare byråkratisering
och i förening är de närmast dödliga bekämpningsmedel när det kommer till att
befordra flit, arbetslust, kreativitet och personliga initiativ. Den som drabbas
hårdast av den här utvecklingen är den lokala polisverksamheten. De i allt
väsentligt polisfria nittio procenten av Sveriges yta där majoriteten av landets
invånare ändå envisas med att bo.
Hög tid att göra
något annat och bättre och i min nästa kolumn skall jag beskriva hur vi skall
bygga upp en lokal polisorganisation här i landet som har en uppklaring och
effektivitet som är så hög att den undandrar sig allt byråkratiskt förstånd.
Till halva priset per polis då den endast kommer att ägna sig åt vanligt,
hederligt, gammaldags och byråkratbefriat polisarbete.
© Leif GW
Persson
|