Professorns span-nytt Expressen, 29 januari 2012

 

Mammaspaning:

Nu har jag läst årets hittills mest omskrivna bok. Felicia Feldts beskrivning av sin egen mamma. Inte vilken mamma som helst utan "Världens bästa mamma", författaren Anna Wahlgren, som 1983 gav ut den miljonsäljande bok om barnavård och barnuppfostran som fungerat som bibeln i ämnet för ett par för- äldragenerationer här i landet.

Författarspaning:

Författarens beskrivning av sin barndom och den uppfostran hon fick har inte ett kommatecken gemensamt med den offentliga bilden av den perfekta niobarnsmamman Anna Wahlgren. I stället vill jag påstå att boken är det mest seriösa försöket någonsin i den svenska litteraturen att ta livet av någon med hjälp av en skriven text.
"Världens bästa mamma" är i själva verket en tung alkoholmissbrukare, en kriminell psykopat med sadistisk läggning, sexuellt hämningslös och de övergrepp som hon skulle ha utsatt de nio barnen för sträcker sig över hela skalan från vanvård och psykisk tortyr till vanlig misshandel.
Om det som står i boken är sant och hade åtgärdats enligt svensk straff- lagstiftning hade Anna Wahlgren varit prima virke för både kriminalvården och den slutna psykvården.

Textspaning:

Beskrivningen av bokens huvudperson Anna Wahlgren är så outhärdlig att den skymmer både berättelse och text. Skymmer det faktum att texten är väl skriven och berättelsen dramaturgiskt fullödig. Hade den inte kunnat återföras till en känd och levande människa hade det "bara" handlat om en bra bok som berättar en ohygglig historia om övergrepp mot barn.

Sanningspaning:

Är det som står i boken sant? Anna Wahlgren har fått frågan men vägrat svara. I boken redovisar författaren ett brev från henne där hon förklarar dotterns beskrivning med att hon är en "dysfunktionell mytoman", men om detta är sant vet vi heller inte. Hur som helst går ju både det och mycket av det andra att kontrollera och skulle det nu vara på det viset att författaren hittat på väsentliga delar av sin berättelse så är det riktigt illa. I så fall är Felicia Feldt och hennes förläggare Svante Weyler lika moraliskt klandervärda som Anna Wahlgren är enligt bokens beskrivning. Litterär text som mordvapen och vad är det i så fall för fel på en vanlig morakniv?

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor