Professorns span-nytt
Expressen, 29 januari 2012
Mammaspaning:
Nu har
jag läst årets hittills mest omskrivna bok. Felicia Feldts beskrivning av sin
egen mamma. Inte vilken mamma som helst utan "Världens bästa mamma", författaren
Anna Wahlgren, som 1983 gav ut den miljonsäljande bok om barnavård och
barnuppfostran som fungerat som bibeln i ämnet för ett par för-
äldragenerationer här i landet.
Författarspaning:
Författarens beskrivning av sin barndom och den uppfostran hon fick har inte ett
kommatecken gemensamt med den offentliga bilden av den perfekta niobarnsmamman
Anna Wahlgren. I stället vill jag påstå att boken är det mest seriösa försöket
någonsin i den svenska litteraturen att ta livet av någon med hjälp av en
skriven text.
"Världens bästa mamma" är i själva verket en tung alkoholmissbrukare, en
kriminell psykopat med sadistisk läggning, sexuellt hämningslös och de övergrepp
som hon skulle ha utsatt de nio barnen för sträcker sig över hela skalan från
vanvård och psykisk tortyr till vanlig misshandel.
Om det som står i boken är sant och hade åtgärdats enligt svensk straff-
lagstiftning hade Anna Wahlgren varit prima virke för både kriminalvården och
den slutna psykvården.
Textspaning:
Beskrivningen av bokens huvudperson Anna Wahlgren är så outhärdlig att den
skymmer både berättelse och text. Skymmer det faktum att texten är väl skriven
och berättelsen dramaturgiskt fullödig. Hade den inte kunnat återföras till en
känd och levande människa hade det "bara" handlat om en bra bok som berättar en
ohygglig historia om övergrepp mot barn.
Sanningspaning:
Är det
som står i boken sant? Anna Wahlgren har fått frågan men vägrat svara. I boken
redovisar författaren ett brev från henne där hon förklarar dotterns beskrivning
med att hon är en "dysfunktionell mytoman", men om detta är sant vet vi heller
inte. Hur som helst går ju både det och mycket av det andra att kontrollera och
skulle det nu vara på det viset att författaren hittat på väsentliga delar av
sin berättelse så är det riktigt illa. I så fall är Felicia Feldt och hennes
förläggare Svante Weyler lika moraliskt klandervärda som Anna Wahlgren är enligt
bokens beskrivning. Litterär text som mordvapen och vad är det i så fall för fel
på en vanlig morakniv?
© Leif GW Persson
|