Säg upp alla "riktiga poliser"
Expressen, 28 juli 2013
I veckan som gick kom rikspolisstyrelsen med
ett förslag om att erbjuda civilanställda inom polisen en tilläggsutbildning
som ger dem de rättsliga befogenheter som krävs för att de skall kunna
genomföra sådana arbetsuppgifter som i dag endast får utföras av en
polisman. Kort sagt en skräddarsydd polisutbildning för de närmare två tusen
specialister som redan nu arbetar inom polisen. Vad det konkret handlar om
är kompletterande studier på halvtid under ett år där man tar hänsyn till
den studerandes bakgrundskunskaper och framtida arbetsuppgifter och således
erbjuder en individuellt utformad utbildning. I en rent saklig mening, om
man ser till arbetsuppgifterna, kommer det i allt väsentligt att handla om
rätten att kunna hålla förhör och genomföra andra utredningsåtgärder som
kräver speciella färdigheter hos den som skall ansvara för utredningen.
Vi talar om kunskaper i ekonomi,
informationsteknologi, beteendevetenskap eller kriminalteknik, för att nu
bara ge några exempel på den expertis som sedan länge omfattas av polisens
utredningsverksamhet, och där den traditionella polisutbildningen tyvärr är
mycket dåligt anpassad till det jobb som ska göras. Auktoritära idrottstyper
i all ära men det kriminalpolitiska behovet av dem har lyckligtvis minskat.
Vi talar alltså om ett förslag som ligger i sakens natur där man borde ha
gjort något rejält åt problemet redan för 30 år sedan då man i samband med
satsningarna mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten för första
gången blev klar över den framtida arbetsbördan inom ett tidigare helt
försummat område.
Hur man nu kunde missa den biten med tanke på att
brottsligheten nästan alltid är ett logiskt uttryck för hur det omgivande
samhället utvecklas och förändras och detta alldeles oavsett om det handlar
om att nätprostitutionen har ökat i samma takt som häststölderna har
minskat. Möjligen är det så illa att man måste vara hög polis för att inte
inse den saken och att våra politiker alltför länge har låtit poliserna
själva både utforma och sköta sitt uppdrag.
Det förslag som man nu har lagt - i all sin enkla
självklarhet - präglas också av all den dådkraft som kännetecknar den
svenska polisorganisationen sedan drygt 30 år tillbaka. Den föreslagna
utbildningen skall påbörjas under våren 2014 och omfatta hela 24 deltagare,
det vill säga drygt en procent av den redan nu aktuella gruppen
specialister. Eller, uttryckt på annat sätt, cirka hälften av det årliga
behovet av nyrekryteringar av personal med särskild kompetens. Den enkla
förklaringen till att man kan lägga ett så enastående enfaldigt förslag är
naturligtvis att poliser heller inte kan räkna. En mer konspiratorisk
variant att det är ett sätt att vidmakthålla en oförändrad situation
samtidigt som man ger uttryck för ett passande mått av reformvilja. Och om
någon nu undrar vad jag själv tror så tror jag, tyvärr, på både det första
och det andra.
Icke förty har det lagda förslaget utlöst full
mobilisering inom polisfacket och bland dess närstående. Man är således noga
med att påpeka att ingen av de fem tjänstemän vid rikspolisstyrelsen som
skrivit under beslutet är riktig polis - vilket är polissvenska för att de
borde ha hållit käften på sig eftersom de inte har med saken att göra - och
avsikten kan bara ha varit att driva alla "riktiga poliser" från hus och
grund och ta brödet ur munnen på dem. De rättsäkerhetsförluster som kommer
att inträffa så fort "B-laget" släpps in på den polisiära planhalvan är
också av den digniteten att "det nuvarande rättsamhället" hotar att gå
förlorat.
Om det ändå vore så väl och själv har jag ett annat
förslag. Säg upp alla "riktiga poliser". Be därefter var och en av dem att
fylla i en blankett där de på högst tio rader får förklara varför just han
eller hon bör återanställas och vilka tjänster som de i så fall åtar sig att
leverera till de skattebetalare som ger dem deras lön.
© Leif GW
Persson
|