Säg upp alla "riktiga poliser" Expressen, 28 juli 2013

I  veckan som gick kom rikspolisstyrelsen med ett förslag om att erbjuda civilanställda inom polisen en tilläggsutbildning som ger dem de rättsliga befogenheter som krävs för att de skall kunna genomföra sådana arbetsuppgifter som i dag endast får utföras av en polisman. Kort sagt en skräddarsydd polisutbildning för de närmare två tusen specialister som redan nu arbetar inom polisen. Vad det konkret handlar om är kompletterande studier på halvtid under ett år där man tar hänsyn till den studerandes bakgrundskunskaper och framtida arbetsuppgifter och således erbjuder en individuellt utformad utbildning. I en rent saklig mening, om man ser till arbetsuppgifterna, kommer det i allt väsentligt att handla om rätten att kunna hålla förhör och genomföra andra utredningsåtgärder som kräver speciella färdigheter hos den som skall ansvara för utredningen.

Vi talar om kunskaper i ekonomi, informationsteknologi, beteendevetenskap eller kriminalteknik, för att nu bara ge några exempel på den expertis som sedan länge omfattas av polisens utredningsverksamhet, och där den traditionella polisutbildningen tyvärr är mycket dåligt anpassad till det jobb som ska göras. Auktoritära idrottstyper i all ära men det kriminalpolitiska behovet av dem har lyckligtvis minskat. Vi talar alltså om ett förslag som ligger i sakens natur där man borde ha gjort något rejält åt problemet redan för 30 år sedan då man i samband med satsningarna mot den ekonomiska och organiserade brottsligheten för första gången blev klar över den framtida arbetsbördan inom ett tidigare helt försummat område.

Hur man nu kunde missa den biten med tanke på att brottsligheten nästan alltid är ett logiskt uttryck för hur det omgivande samhället utvecklas och förändras och detta alldeles oavsett om det handlar om att nätprostitutionen har ökat i samma takt som häststölderna har minskat. Möjligen är det så illa att man måste vara hög polis för att inte inse den saken och att våra politiker alltför länge har låtit poliserna själva både utforma och sköta sitt uppdrag.

Det förslag som man nu har lagt - i all sin enkla självklarhet - präglas också av all den dådkraft som kännetecknar den svenska polisorganisationen sedan drygt 30 år tillbaka. Den föreslagna utbildningen skall påbörjas under våren 2014 och omfatta hela 24 deltagare, det vill säga drygt en procent av den redan nu aktuella gruppen specialister. Eller, uttryckt på annat sätt, cirka hälften av det årliga behovet av nyrekryteringar av personal med särskild kompetens. Den enkla förklaringen till att man kan lägga ett så enastående enfaldigt förslag är naturligtvis att poliser heller inte kan räkna. En mer konspiratorisk variant att det är ett sätt att vidmakthålla en oförändrad situation samtidigt som man ger uttryck för ett passande mått av reformvilja. Och om någon nu undrar vad jag själv tror så tror jag, tyvärr, på både det första och det andra.

Icke förty har det lagda förslaget utlöst full mobilisering inom polisfacket och bland dess närstående. Man är således noga med att påpeka att ingen av de fem tjänstemän vid rikspolisstyrelsen som skrivit under beslutet är riktig polis - vilket är polissvenska för att de borde ha hållit käften på sig eftersom de inte har med saken att göra - och avsikten kan bara ha varit att driva alla "riktiga poliser" från hus och grund och ta brödet ur munnen på dem. De rättsäkerhetsförluster som kommer att inträffa så fort "B-laget" släpps in på den polisiära planhalvan är också av den digniteten att "det nuvarande rättsamhället" hotar att gå förlorat.

Om det ändå vore så väl och själv har jag ett annat förslag. Säg upp alla "riktiga poliser". Be därefter var och en av dem att fylla i en blankett där de på högst tio rader får förklara varför just han eller hon bör återanställas och vilka tjänster som de i så fall åtar sig att leverera till de skattebetalare som ger dem deras lön.

 

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor