Professorns span-nytt
Expressen, 27 december 2015
SPANING 1: BOKHANDELN
Julen är en hektisk tid för en författare som jag. Till all gängse handel och vandel som skänker ålderdomen innehåll förväntas jag även signera mina böcker till de delar av den lästörstande allmänheten som fattat behag i just mig. Det gör jag samtidigt gärna. Dels är jag naturligtvis smickrad, dels väl medveten om att det är mina läsare som skänker mig både mitt dagliga bröd, taket över mitt huvud och kläderna på min kropp.
Icke förty kan det ha sina sidor att sisådär hundrafemtio gånger under loppet av en timme först skriva mottagarens namn, därefter god jul eller någon annan och mer komplicerad gratulationsorsak, för att till sist avsluta med det egna namnet där jag mot slutet av resan får allt svårare med stavningen och vem jag egentligen är.
SPANING 2: SKRIVKRAMP
Medan krampen sprider sig uppåt, från mina redan från början stela fingrar genom mina numera allt tunnare armar till mitt allt töcknigare huvud, brukar jag söka tröst i det faktum att jag i vart fall inte hamnat i samma sorgliga predikament som min äldste vapen- och trätobroder. Den legendariske redaktören och författaren som enligt egen utsago signerar tre gånger så många böcker som jag. Det kan inte vara lätt ens för en man som i de tidigaste tonåren - enligt samme sagesman - var en av världens bästa simmare med crawltag som var lika snabba som vingarna på en kolibri.
SPANING 3: CAMILLA LÄCKBERG
Jag sitter där och skriver i ännu ett köpcentrum - en åldersbruten stympare som bara försöker göra det bästa av sina obefintliga förutsättningar utifrån sin Lutheranska trosuppfattning - när plötsligt Camilla dyker upp. Glad, pigg och närvarande som alltid och det är inte litteratur som vi pratar om.
I stället komplimenterar vi varandra för våra runda magar, själv är hon i sjätte månaden och utifrån en enkel jämförelse enas vi om att jag nog befinner mig i den tjugotredje enligt den havandeskapstid som tycks gälla även för elefanthannar. Det är ett kärt möte och en given anledning att önska både Camilla och alla er andra en önskan om en riktigt god fortsättning. Trots alla oroande tecken i tiden men så länge det föds barn till världen så föds det också hopp till världen.
© Leif GW
Persson
|