Professorns span-nytt
Expressen, 26 juni 2016
STRÖMSTEDT-SPANING 1
I torsdags så dog Bo Strömstedt. Legendarisk chefredaktör på denna tidning från 1977 till 1991. En sommar för 36 år sedan var han även min chef då jag jobbade som vikarie på kulturredaktionen. Bo brukade dagligen titta till oss, gammal kulturchef och med hjärtat kvar där vi satt. En mycket blandad församling av skönandar och hade det inte varit för att Bo hållit sin hand över det hela och att Christel Persson skött om allt det praktiska hade det funnits en betydande risk för att goda delar av det kulturella budskapet tappats bort på vägen.
STRÖMSTEDT-SPANING 2
Redan den första dagen på mitt nya jobb tog han mig avsides för att be om ett råd i ett känsligt ärende av en kriminologisk karaktär. En av tidningens mest legendariska medarbetare - legend på goda grunder, hjärtegod människa och lysande skribent - hade under en lång följd av år tagit ut kontantförskott för att vid intervjuer med landets kulturbärare även kunna bjuda dem på krogen och frakta dem dit och hem i taxi.
Förskott som med tiden blivit till ett betydande belopp, som alla var oredovisade, och fått ekonomiavdelningen att till sist slå näven i bordet och begära fram alla papper. Det senare skulle ha skett jämnt en vecka innan jag började om det nu inte hade varit så olyckligt att den redovisningspliktige ett par dagar tidigare haft inbrott i sin lägenhet där tjyvarna i skydd av nattens mörker hade stulit hela kartongen med krognotor och taxikvitton men i övrigt lämnat allt det andra kvar. Och hur troligt var nu det?
- Lika troligt som att polisen kommer att klara upp det hela, svarade jag.
- Ja, men det var väl skönt att höra, sa Bo. Så att vi äntligen kan lägga den här saken bakom oss och låta livet gå vidare.
STRÖMSTEDT-SPANING 3
Bo Strömstedt var en klok man och en god man. Dessutom har han en son som heter Niklas och är en av landets allra bästa låtskrivare och musiker. Redan samma kväll som jag fick budet om att hans far hade dött så sökte jag tröst hos "Byns enda blondin", i den där klassiska inspelningen med Sven-Ingvars. Om den längtan och den ensamhet som även den är en omistlig del av vår svenska folksjäl.
© Leif GW
Persson
|