Professorns span-nyttExpressen, 22 juli 2012

 

Oxfordspaning

Det har varit en hektisk vecka. Förra lördagen var jag i Oxford för att övervara den solenna ceremoni där min yngsta dotter Julia promoverades till filosofie doktor vid Världens främsta universitet och eftersom det handlar om en drygt åtta hundra år gammal tradition genomförs den givetvis på latin. Det finns ingen anledning att ändra på den saken och musik saknas heller inte; orgel, stråkar, träblås och horn. Man stöter i golvet med manshöga silverstavar och svär akademiska trohetseder där man lovar att söka sanningen oavsett den tribut den kräver och av någon anledning göra det i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn.

Stolt Faderspaning

På första raden sitter en stolt fader från Sverige och först på tredje timmen är det dags för dagens höjdpunkt då hans egen dotter dyker upp för att ta emot universitetskanslerns välsignelser. Hon är klädd i fotsid mantel i blått och purpur och med den svarta sammetsbaretten käckt på svaj och av någon anledning - i just det ögonblicket - letar sig en förstulen tår nerför hennes pappas feta kinder. Lilla Julle har blivit stor nu, tänker jag trots att hon inte ens var påtänkt den gången jag blev doktor. På det där praktiska svenska viset och utan minsta likhet med det antika drama som utspelas här. Och grät för egen räkning gjorde jag heller inte.

Kivikspaning

Fast två dagar senare får även jag en släng av sleven, en rejäl släng och ingen dålig slev, rågad med andlig äggakaka som den bara kan tillagas i trakterna kring Brösarps backar. Då är jag nämligen i Kivik på Österlen för att ta emot årets Piratenpris. Stolt, glad och hedrad och Fritiof Nilsson Piraten har varit en av mina favoritförfattare sedan jag var liten pojke.

Inga tårarspaning

Självfallet är jag också en liten aning generad - på det där svenska viset - över all den uppskattning och värme som jag möter. Men inga tårar, och aldrig av stolthet så länge det är i egen sak. Sådana tårar spar jag till barnen och andra nära och kära eftersom det alltid har varit skick och bruk bland alla riktiga män i min generation.

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor