 |
Stjärnadvokater glänser sällan
Expressen, 21 juni 2009
Minns ni Toni Alldén? I vintras dömdes han till livstids fängelse av tingsrätten i Gällivare för att ha mördat Carolin Stenvall. Domen överklagades men i veckan som gick fastställde hovrätten för Övre Norrland samma livstidsdom med en skärpning i skadeståndsdelen. Detta trots att han bytt ut sin lokale advokat från tingsrätten mot den stjärnadvokat som, i vart fall enligt media, lär ha den högsta strålglansen, Leif Silbersky.
Att Alldéns första ombud inte var Vår Herres Svar på en Oskyldigs Bön kunde jag själv konstatera när jag följde den första rättegången på plats uppe i Gällivare. Att en "stjärnadvokat" skulle kunna få honom friad höll jag samtidigt för helt uteslutet.
Vid mordrättegångar så vinner åklagarna nitton mål av tjugo trots att bevisningen kan vara betydligt tunnare än i det här fallet. Utrymmet för stjärnadvokater är således ytterst begränsat i en juridisk mening. Möjligen kan de bidra till att stärka klientens självkänsla och helt säkert - allt annat lika - så ökar de medias intresse för fallet, vilket för övrigt kan vara på både gott och på ont för deras klient.
Den bärande invändningen i Alldéns försvar var att han trodde att Carolin Stenvall redan var död när han sköt henne och att han således borde dömas för misshandel och vållande till annans död vilket är ett brott med betydligt lägre straffvärde. Kanske fem års fängelse jämfört med livstid.
I en bevismässig och rent juridisk mening är detta samtidigt ett utomordentligt märkligt argument. För det första finns det övertygande bevisning som talar för att Carolin Stenvall levde när hon blev skjuten och att Alldén måste ha varit helt klar över den saken.
Den rikliga förekomsten av offrets blod på skottplatsen visar att hennes hjärta fortfarande slog när hon sköts, polisens rekonstruktion av skottvinklarna att hon stått på benen - och sannolikt försökt fly - när det första skottet träffar henne i ryggen och att hon legat på backen när hon blir skjuten i huvudet med det andra skottet.
Till detta iakttagelser vid den rättsmedicinska undersökningen som visar på blödningar i skottkanalen som inte kan uppkomma om man skjuter på en död kropp. Rent juridiskt är också Alldéns invändning ointressant eftersom det som han utsatt offret för innan hon sköts väl räcker för att döma honom för mord.
Vid förhandlingen i hovrätten drivs det här argumentet ytterligare och antar nu rent absurda former i en saklig mening. Enligt stjärnadvokaten Silbersky skulle offret i själva verket ha varit "hjärndöd", det vill säga död enligt gällande svensk rätt fast hennes hjärta fortfarande slår, vilket skulle förklara såväl de rättsmedicinska fynden samt den stora mängden blod. Med hjärndöda människor är det samtidigt på det viset att deras hjärta stannar inom loppet av någon minut, efter det att aktiviteten i hjärnan upphört, om man inte har tillgång till en hjärt-lungmaskin som kan få det att fortsätta slå. Det finns inget som talar för att Alldén hade det och att hjärndöda dessutom skulle stå på egna ben är i vart fall tidigare okänt inom den medicinska vetenskapen.
Att en medelålders, tidigare ostraffad familjefader misshandlar och skjuter en ung kvinna som han aldrig tidigare har träffat är utomordentligt ovanligt och i media beskrivs han numera som ett kriminologiskt mysterium. Det är han inte. Det finns nämligen ett flertal tidigare kända fall. Personer med stora psykiska problem som ätit antidepressiva mediciner vilket hos vissa män dramatiskt kan öka deras våldsbenägenhet när de börjar ta sina mediciner eller upphör med att göra det.
Precis som Toni Alldén, som slutade äta medicin på eget bevåg och i stället övergick till att dricka en flaska brännvin om dagen.
Svårare än så tror jag inte att det är vad själva orsaken till brottet beträffar. Vad gäller hans egen beskrivning av hur det gick till är det ännu enklare. Den har han hittat på för att göra det lättare för sig själv och han är väl medveten om att den inte är sann.
?Leif GW
Persson
| 
|
|
|
|