Quicks svar kom från polis och åklagare
Expressen, 1 januari 2014
Den 22 juni 2000 dömde tingsrätten i Falun Thomas Quick för mord p?tv?unga
norska kvinnor, Trine Jensen och Gry Storvik. Det här är den näst sista i
raden av sex rättegångar mot Quick där han kommer att dömas för sammanlagt
åtta mord. Påföljden blir alltid densamma. Quick överlämnas till den slutna
rättspsykiatriska vård där han förvarats sedan 1991 d?han dömdes för bland
annat grovt rån och där han s?här dags har tillbringat halvparten av sitt
vuxna liv. Även bevisningen mot honom är densamma vid samtliga rättegångar.
Bland det som talar för att han skulle ha begått dessa brott finns således
varken vittnen eller teknisk bevisning. Däremot åtskilligt av sådant som
talar mot att han är gärningsmannen.
Det som återstår är tv?omständigheter i förening. Dels att han erkänt
brotten, dels att polisen och åklagaren påstår att "han vet saker om dem som
endast polisen och gärningsmannen känner till" och det är p?den kroken som
domarna mot honom hela tiden hängs upp. Vid rättegången mot Jensen och
Storvik presenterar ocks?åklagaren Christer van der Kwast bevisning som
visar att han är väl medveten om vad det hela egentligen handlar om i en
juridisk mening. Hans egen expert, professorn i psykologi Sven-Åke
Christianson, som varit knuten till utredningen sedan den inleddes, får
nämligen presentera en vetenskaplig undersökning som visar Quicks
fullkomligt unika kunskaper om de tv?mord som han strax kommer att dömas
för.
I sin studie har han jämfört Quick med en kontrollgrupp bestående av tio
vuxna män varav åtta som är hans egna psykologistuderande och tv?som
arbetar som mordutredare vid rikskriminalpolisen. Försökspersonerna fick
tillgång till var sin uppsättning norska tidningsartiklar om dessa mord och
med ledning av dem skulle de var för sig g?in i rollen som gärningsman och
s?detaljerat som möjligt försöka beskriva hur morden genomförts genom att
besvara ett större antal konkreta frågor. Deras resultat har därefter
jämförts med de svar p?samma frågor som "Quick lämnat under
förundersökningen" och om jag nu skall sammanfatta resultatet p?ett för
läsaren begripligt sätt kan man säga att han sopar banan med de personer som
Christianson jämfört honom med.
Hans faktiska kunskaper om morden är överlägsna de andras och han har i vart
fall inte kunnat läsa sig till dem i tidningen. Tingsrätten i Falun är ocks?
imponerad och Christiansons undersökning är den enskilda del av bevisningen
som man ägnar störst utrymme åt i sina överväganden. Thomas Quick vet
uppenbarligen saker som bara polisen och gärningsmannen kan känna till.
Själv är jag inte lika imponerad. Vid den här tiden är jag och min kollega
Ulf Åsgård sysselsatta med att skriva en bok om mytomanen Thomas Quick och
eftersom vi är väl insatta i vad Thomas Quick haft att säga under
förundersökningen om morden p?Jensen och Storvik förstår vi inte ett
pillekvitt av vad Christianson och Tingsrätten i Falun pratar om. Möjligen
kan Christianson bringa ljus i det mörker som plötsligt omger oss och av det
skälet börjar vi jaga honom för att f?svar p?ett antal kompletterande
frågor, kolleger emellan. En långt ifrån enkel uppgift som det skall visa
sig. Under de närmast följande tv?åren ringer vi tiotals samtal, skickar
ett halvdussin snabelbrev, plus några vanliga snigelbrev, och kommer som
bäst i kontakt med hans arbetskamrater eller hans telefonsvarare. Ända fram
till den 19 augusti 2003 d?jag äntligen får tag p?honom p?hans telefon.
Möjligen beroende p?att jag ringt från ett annat nummer och särskilt glad
verkar han inte heller.
Min inledande fråga är om han tagit del av vad Quick sagt under de samtal
och förhör som polisen haft med honom under närmare tv?år innan det är dags
för rättegången. Christiansson undviker frågan och när jag övergår till att
berätta för honom om de olika svarsalternativ alla faktafel, allmänna
konstigheter och rena obegripligheter som Quick lämnat under
förundersökningen som svar p?de frågor som Christianson ställt i sin
undersökning s?vägrar han svara och hänvisar i stället till åklagaren
Christer van der Kwast. Jag byter spår och ställer en enkel följdfråga. Har
han överhuvudtaget pratat med Thomas Quick om frågorna i sin undersökning.
Svaret som han ger är häpnadsväckande. Han har inte frågat Quick om detta.
De som han pratat med, och som således har "svarat för Thomas Quicks
räkning" det är exakt s?han säger - är "huvudsakligen Seppo Penttinen och i
viss mån Christer van der Kwast". När jag påpekar att detta är en omöjlighet
eftersom Quick säger olika saker hela tiden kommer nästa klargörande från
Christiansson sida. Även det ett direkt citat. De svar som Penttinen
"huvudsakligen" och van der Kwast "i viss mån" har lämnat i Quicks namn
"utgör en slags sammansmältning av de svar som Quick har lämnat under
förundersökningen". När jag d?förklarar att även detta är omöjligt eftersom
de olika svar han gett inte låter sig smältas samman s?löser Christianson
sitt akuta problem genom att helt enkelt be mig fara åt helvete och slänga
p?luren och alla mina fortsatta försök att f?kontakt med honom visar sig
fruktlösa.
Thomas Quick var aldrig bäst i klassen den där gången som Sven-Åke
Christianson demonstrerade hans unika kunskaper för Tingsrätten i Falun.
Bäst var i stället Seppo Penttinen och Christer van der Kwast som hela tiden
hade tillgång till facit i form av polisens egen förundersökning och
dessutom lyckades med bravaden att "sammansmälta" de obegripligheter som
deras misstänkte gärningsman meddelat dem under utredningens gång. Hur
skulle Tingsrätten i Falun ha dömt om Sven-Åke Christianson berättat om hur
det faktiskt hade gått till när Thomas Quick besvarade frågorna i hans
vetenskapliga undersökning? Om han nu hade hållit sig till den regel om att
"säga hela sanningen och intet tillägga, förtiga eller förändra" som
faktiskt även gäller en sådan som han.
?Leif GW Persson
|