Krigets villkor - de vet att de kommer att dö
Expressen, 18 januari 2015
Jag tillbringade gårdagen med att titta på bilder från attentatet mot Charlie Hebdo. De visar den avslutande fasen i dramat när de båda gärningsmännen ska lämna platsen och jag har sällan sett ett så talande kroppsspråk hos ett par personer som just har dödat ett större antal människor.
Ingen av dem gör sig någon särskild brådska. De rör sig lugnt och metodiskt i riktning mot sitt fordon, varken springer, hukar eller skriker. De bara går där och så fort de får syn på nästa offer - en polis i uniform - så dödar de honom också. Siktar noga innan de trycker av. Ger honom ett avslutande nådaskott innan de sätter sig i bilen och åker därifrån.
Det här är ett sätt att genomföra ett uppdrag som inte ens de mest vältränade poliserna eller soldaterna i västvärldens insatsstyrkor skulle mäkta med.
Inte för att de två gärningsmännen är "bättre" i en professionell mening utan beroende på att de redan från början är fullt tillfreds med hur det hela kommer att sluta för dem, att de båda kommer att dö.
Detta till skillnad från alla de som är betalda för att bekämpa sådana som dem och bara vill avsluta sin insats med livet i behåll.
Komma hem till familjen, krama hustrun och barnen, umgås med sina vänner och låta det vanliga livet gå vidare.
Ett självmordsuppdrag är något helt annat och det är bara att titta på bilderna på de båda attentatsmännen för att du ska förstå vad jag menar. Om det är något som rör sig i deras huvuden när de kommer ut från redaktionen är det sannolikt förvåning och besvikelse över att polisen och media inte redan är på plats så att man kan avsluta det hela med en storslagen final som dokumenteras på vedertaget sätt, visas i tv och skrämmer vettet ur ytterligare några hundra miljoner medborgare i västvärlden.
När människor råkar i så allvarlig konflikt med varandra att de upplever våld som det enda sättet att besegra sin motståndare kommer naturligtvis de våldsmedel som man använder att vara ett logiskt resultat av de resurser som man förfogar över.
Krigets Villkor, om man så vill, och detta oavsett om vi talar om motsättningar mellan individer, större eller mindre grupper av människor eller nationer.
När Usama bin Ladin och hans al-Qaida genomför sin terroraktion mot USA, världens mäktigaste land, kostar själva insatsen i runda tal tio miljoner kronor. De motåtgärder som USA och dess allierade därefter sätter in kommer att kosta dem mer än tusen miljarder dollar - per år.
För varje krona som terroristerna spenderar på sin krigföring kommer deras motståndare att få lägga ut en miljon beroende på att hans mänskliga, ekonomiska och teknologiska villkor är helt andra och att de båda med tvingande nödvändighet måste föra samma krig på helt olika sätt.
I dag är Usama bin Ladin och hans närmaste medarbetare, från den 11 september 2001, döda.
De har dödats enligt den logiska mall som betingas av detta krigs villkor och enligt samma slags juridiska och folkrättsliga principer som tillämpades på de medarbetare på Charlie Hebdo som stupade på sin redaktion för en och en halv vecka sedan. Drönare, flygburna insatsstyrkor, hela arméer och amerikanska flottan i det första fallet. Styckekostnad per lik flera miljarder. Automatkarbiner, bomber och pistoler i det andra till ett pris på 10-20 tusen per offer.
Konflikter som man försöker lösa på det här viset vinns alltid av den som är starkast och med tanke på detta borde ju USA och deras allierade vara givna segrare. Så icke den här gången beroende på den övertygelse som deras motståndare bär i sitt huvud, det sätt på vilket han valt att föra sitt krig och de konsekvenser som detta får för människorna i västvärlden och de liv som de då tvingas leva.
© Leif GW Persson
|