Expressen, 17 november 2013

Tårtspaning

I det senaste avsnittet av Veckans Brott hade vi ett inslag om "tårtningen" av SD-ledaren Jimmie Åkesson i samband med att han signerade sin bok uppe på Söder i Stockholm en vecka tidigare. Åkesson är förvisso inte den förste politiker som råkat ut för något sådant, säkert inte den siste heller. Samtidigt störs jag kraftigt av den lättsamma inställning som jag möter till att tårta politiker i allmänhet och just Åkesson i synnerhet. Lite grädde i ansiktet? Det är väl inte hela världen. Bara att torka av sig och gå vidare.

Anmälningsspaning

Vår syn på brottsanmälningar är ofta förenklat. Sant eller falskt, vitt eller svart, samtidigt som verkligheten är mer komplicerad än så och sträcker sig över hela skalan av mänskliga motiv. Jag har till och med stött på anmälningar där den anmälda händelsen visserligen var påhittad men där skälet till anmälan var att den som gjorde den utsatts för ett betydligt grövre brott än det som anmälan avsåg. Därför också min oro över att det i det ovan beskrivna fallet kan ha hänt något annat som kan få en människa att ropa på hjälp.

Straffrättslig tårtspaning

Jag delar inte den senare uppfattningen. Tårtar man en politiker borde fängelse vara det obligatoriska straffet i kraft av den dubbla förbrytelse som tårtningen innebär genom att den riktar sig både mot den direkt utsatte och det demokratiska politiska systemet. Dessutom kan en vanlig tårtning få betydligt allvarligare följder för den tårtade än vad själva valet av brottsredskap kan tyckas tyda på. Bland annat är det en mycket trist påminnelse om en människas sårbarhet trots att han den här gången var omgiven av tre livvakter från Säpo. Och trots att en tårta är betydligt större och lättare att känna igen än en morakniv, en flaska med saltsyra eller en vanlig revolver.

© Leif GW Persson