 | Professorns span-nytt Expressen, 17 juni 2012 Kulturspaning Förliden fredag var det så äntligen dags för detta års stora litterära begivenhet när Albert Bonnier Förlag firade sitt 175-årsjubileum på Nedre Manilla ute på Kungliga Djurgården i Stockholm. Precis alla var där. 500 bordsplacerade gäster varav drygt hundra i första klassens sittning i skepnad av alla Kraschaner från Regering, Riksdag, De Statliga Verken, Akademierna och Näringslivet. Till detta ytterligare några hundra som åtminstone kunde kalla sig författare i den meningen att de fått sitt namn på omslaget till en bok och i några tiotal fall även är det på riktigt. Kan man tänka sig hur det kan bli. Gäst- och värdfolks- spaning Själv mådde jag som en Pärla i Guld placerad mellan två av mina absoluta favoriter. Elsie Johansson som viskade kloka ord i mitt allt mer berusade vänsteröra medan Susanna Alakoski varnade mig för den goda gräddsåsen till kalvfilén samtidigt som vi båda lassade in som de arbetarungar vi i grunden är. Säkert drivna i våra respektive inre av samma klasstänkande som fick Sagans Piga att gå på Kungamiddag med argumentet att hon åtminstone kunde äta värdfolket ur huset. Fast den här gången fick vi ge oss. Förlorade i kampen mot all den goda maten och alla utmärkta viner, inhyrda symfoniorkestrar och operasångare som följer av ett generöst sinnelag och en stor och vidöppen plånbok i förening. Kort och sammanfattningsvis var hela kvällen så-in-i-helvitte-trevlig att jag mot slutet av den allvarligt fruktade för mitt förstånd. Kulturskymnings-spaning Inte det minsta likt ett vanligt förlagskalas under vår litterära guldålder då man kallt kunde räkna med åtminstone en knivskuren förläggare och åtskilligt fler författare som drabbats av olika kombinationer av blåtira, syltnäsa, fläskläpp och vanligt fylleslag och där de hårda ord som fälldes var så många att de var legio. Jag är orolig och vart är det skrivna ordet egentligen på väg när även de som lever av det börjar bete sig som vanligt hyggligt folk?© Leif GW Persson
| 
| |  |