När Socialdemokraterna skulle välja ny partiordförande låg Thomas Östros bra till ända in p?upploppet. D?klev plötsligt Göran Persson in p?banan, uttalade sitt starka stöd för Östros och inom loppet av ett par dagar var Östros en död man, politiskt. Bland Perssons före detta partikamrater - ordvalet är medvetet för särskilt lik dem är han ju inte sedan länge - var det allmänna omdömet att han ännu en gång delat ut Dödskyssen. Den senaste som han pussade p?före Östros var för övrigt Mona Sahlin, och alla vet ju hur det slutade.

Den intressanta frågan är hur det har kunnat bli p?det här viset. När Persson lämnar politiken i samband med valet 2006 s?belönar han sig rikt. Han fixar avgångsvederlag, pensioner och statliga styrelseuppdrag till ett värde av många miljoner och när valförlusten väl är ett faktum s?har han redan ordnat arbete som konsult hos PR-byrån JKL, det svenska näringslivets främsta lobbyorgan.

Persson kommer heller inte att jobba gratis för "fienden". De ersättningar han kvitterat ut från dem ligger årligen kring fyra miljoner kronor. Sammantaget har han tjänat mellan fem och sju miljoner per år sedan han lämnade politiken och det finns ingen svensk statsminister i vår moderna politiska historia som ens varit i närheten av en sådan ersättning för det som ju i grunden utgjort ett politiskt förtroendeuppdrag. Innan han slutar som statsminister har han ocks?sett till att förverkliga många sörmländska arbetargrabbars våta dröm och köpt en riktig herrgård i sina gamla hemtrakter. Det husköpet kommer att dingla som en kvarnsten runt halsen p?hans valarbetare när Socialdemokraterna går till val 2006. Ett val som man förlorar med färre än 50 000 röster, mindre än en procent av väljarna, och själv är jag övertygad om att hade man sluppit den bördan s? hade man ocks?vunnit valet.

Som person är Göran Persson således inte särskilt lik de väljare som han en gång representerade. Numera bär han den klassiske Kapitalistiske Girigbukens alla inre och yttre kännetecken och sådana röstar man inte p?om man är sosse.
I rättvisans namn ska dock erkännas att han, åtminstone i en formell mening, fortfarande är lik sina gamla väljare p?en punkt. Efter att ha stoppat undan alla miljonerna i sina bolag, investerat dem i sin herrgård, och utnyttjat skattelagstiftningen till sista kommatecknet, kommer han att deklarera en personlig inkomst som i vart fall är i närheten av vad vanligt folk faktiskt tjänar och skattar för.

Det är i processer av det här slaget som en människas politiska trovärdighet helt går förlorad. Hur ska Göran Persson - med krav p?att bli trodd och inte bara utskrattad rakt av - kunna diskutera vare sig sina väljares löner, skatter eller pensioner? Mot bakgrund av det liv han numera lever s?kan han inte ens tala om en sådan detalj som det som alla Bonusgangstrarna inom näringslivet håller p?med.

Det är ocks?därför som hans före detta kamrater talar om den Dödskyss som han gav både Mona Sahlin och Thomas Östros. Någon kanske till och med får för sig att han gjorde det för att han i själva verket ville jävlas med dem. Ännu värre, att han fått det i uppdrag från JKL. Det tror jag inte ett ögonblick p? Göran Persson saknar den analytiska förmåga och självinsikt som måste till för att man ska inse vidden av sina handlingar när den privata girigheten slår klorna i en. Och svårare än s?är det inte.

Till detta - liksom till det socialdemokratiska arvet efter Göran Persson - ska jag återkomma i nästa kolumn. En sak ska man inte ta ifrån honom. Göran Persson är en utomordentligt intressant person. Det är inte alltför många år sedan som han och jag sjöng Frälsningssånger tillsammans p?ett offentligt framträdande. Om det nu var "Pärleporten" eller "Tryggare kan ingen vara", har jag däremot glömt.

?Leif GW Persson