Statistik är ett tydligt språk Expressen, 16 januari 2011

 

Vem mördade Eva? När man ska utreda ett mord som inleds med ett försvinnande så följer polisens arbete en given mall och överst på den står den så kallade tidsloggen. Vad hade offret för sig före och efter försvinnandet?

På förmiddagen, onsdagen den 29 december 2010, lämnar Eva, 51, sin arbetsplats i centrala Örebro och ingenting dramatiskt så långt. Ungefär samtidigt upphör hon dock att ge livstecken ifrån sig. Hon uteblir från planerade möten, hennes telefon tystnar. Detta stämmer dåligt med bilden av Eva och hennes arbetskamrater blir så oroliga att de redan dagen därpå går till polisen och anmäler att hon är försvunnen. Polisen agerar för en gångs skull med ovanlig snabbhet, trots att statistiken i det läget starkt talar för andra orsaker till försvinnandet än ett brott, och redan två dygn senare, på kvällen den första januari 2011, kallar man en 51-årig man till förhör.

En högst normal man som det verkar, tidigare ostraffad tjänsteman vid universitetet i staden. Anledningen till förhöret är att man då vet att han haft en relation till Eva som i vissa avseenden tycks ha varit lite "knepig". Man har också en misstanke om att det är han som hämtat henne på hennes arbetsplats och när han medger detta under förhöret - enligt honom har han bara kört henne hem från jobbet och något mer finns inte att tillägga - så blir han anhållen som misstänkt för människorov. Ett intressant läge. Om det nu är så att Eva försvunnit på grund av att hon utsatts för ett brott så finns det starka statistiska skäl som talar för att det är han som har gjort det. En "knepig" tidigare relation, den siste kände person som träffat henne i livet och i ljuset av tidigare kända fall - nio av tio - nog för ett frihetsberövande. Om... hon nu har fallit offer för ett brott?

Drygt en vecka senare hittar man en del av Evas kropp och omständigheterna i samband med fyndet talar för att hon blivit mördad (sannolikheten så nära hundra procent som man kan komma i min bransch) och ett avgörande juridiskt problem är därmed ur vägen. I tisdags blir därför den misstänkte mannen häktad mot sitt nekande, på sannolika skäl och med omhäktning om en månad.

Polisarbete i det här läget är en kamp mot klockan och rent konkret kommer det att gå ut på att klarlägga följande:

För det första att kunna ge en så detaljerad gärningsbeskrivning som möjligt. Alla dessa var, när, hur och varför som handlar om mordet på Eva och styckningen av hennes kropp. Att hitta brottsplatsen, det ställe där kroppen styckades och allt annat som man ännu saknar. Övriga delar av kroppen, hennes kläder, de brottsverktyg och övriga hjälpmedel som kommit till användning.

För det andra ska man så binda en gärningsman till brottet och helst få honom att erkänna. I nuläget verkar det inte det alldeles enkelt och hittills har den misstänkte nekat kategoriskt. En ytterligare komplikation är deras tidigare relation som gör att annars avgörande teknisk bevisning, spår från gärningsmannen på offret och vice versa, kan ha fullt naturliga förklaringar.

För det tredje har man en misstänkt som sitter häktad och att det således handlar om att fria i lika hög grad som att fälla om det nu skulle vara så illa att den han drabbats av olyckan att vara det oskyldiga undantaget. En av tio, men en för mycket och alldeles för många betraktat med rättssamhällets ögon.

Att gilla läget är en polisiär grundregel och just här får jag för mig att det finns gott fog för att göra det. Att polisen i Örebro kommer att klara sitt uppdrag. Den där magkänslan, ni vet. Redan nu finns det massor att jobba med och gör man det tillräckligt väl brukar det ena naturligt leda till det andra och bilden av det som hände i vart fall kan bli så klar att vi kan gå vidare i livet.

Till nästa gång, till nästa Eva i ett mänskligt elände som aldrig tycks ta slut.

 

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor