Bodström har tillsatts p?samma politiska meriter som Kim Jong II
Expressen, 10 augusti 2010
Om en månad är det val och
själv anfäktas jag av politiska grubblerier. Allt mer svårartade ju närmare
valdagen vi kommer. Skälen till min tilltagande vånda är i allt väsentligt
personliga men eftersom jag samtidigt får för mig att jag delar sits med
åtskilliga andra, födda i mitten p?fyrtiotalet och med samma bakgrund som jag,
kan det finnas skäl att lägga korten p?borden. Säga något om det intellektuella
och moraliska predikament som en människa hamnar i när hans eller hennes
handlingar inte längre styrs av övertygelse utan av tvivel.
I hela mitt liv har jag
röstat p?Socialdemokraterna. Ända sedan den första gången för snart fyrtiofem
år sedan d?jag var ung akademiker, gift med en sjuksköterska och nybliven
småbarnspappa. Själv var jag arbetarbarn. Uppvuxen i Stockholm med rötter i
Bergslagen och Norrland, med en pappa som var grovarbetare och timmerman, en
mamma som var hemmafru när hon inte städade åt fint folk för att tillsammans med
pappa dra in det där lilla extra som skulle ge deras barn en möjlighet att leva
ett annat och bättre liv.
I mitt fall läroverket,
universitetet, en akademisk karriär, och under de första tjugo åren av mitt nya
liv har jag inga som helst problem när jag skall ge uttryck för min politiska
vilja. En övertygelse som styrs av både mitt hjärta och min hjärna och med just
mig var det dessutom s?enkelt att den tidens socialdemokrati hade hjälpt mig p?
vägen genom att ge arbetarungar en hygglig chans att studera och därmed komma
sig upp. Bra gick det ocks? långt utöver vad någon människa har rätt att begära
oavsett flit och förmåga.
När jag och pappa Gustav
pratade politik p?åttio- och nittiotalet var det ocks?detta som han ständigt
återkom till. Att en människa som blivit s?rik som hans son fortfarande kunde
rösta p?sossarna. "Jag blir faktiskt orolig för dig", sa Gustav. "För dum i
huvudet p?det där vanliga viset är du ju inte".
Själv brukade jag smita undan genom att hänvisa till mitt röda hjärta som
klappade starkt av egen kraft utan minsta behov av snöda ekonomiska
överväganden. Egentligen mycket enklare än s?eftersom det handlade om det liv
som vi delat när jag växte upp. Klassresor i all ära men därmed inte sagt att
man ocks?känner sig hemma när man väl kommit fram till resans mål. Oavsett
vilket imponerade det inte p?pappa. Vad var det för vits med att proppa huvudet
fullt med en massa dyrbara kunskaper som man sedan vägrade använda sig av?
Under mina senaste tio år
som väljare har det därför handlat enbart om mitt hjärta. Dessvärre ocks?om ett
hjärta som klappat p?av gammal vana eftersom den socialdemokrati som jag växte
upp med har sedan länge gått förlorad. Det hela blir heller inte lättare av att
personer som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg plötsligt låter precis som gamla
gråsossar som jag alltid har gjort. Jag skiter väl i det politiska arvet men vad
hände med den politiska upphovsrätten?
Oavsett vilket känner jag att jag själv och den socialdemokrati som numera bärs
av Mona Sahlin och Thomas Bodström kommit till vägs ände. Tvivel hanterar man
bäst med sitt huvud och grunderna för det kan med fördel kokas ner till de
väsentligheter som handlar om förmågan att leda landet.
När Mona Sahlin fyller
femtio bjuder hon femhundra personer p?kalas och köper hem mat och dricka till
trehundra av dem. Nu lär det ha ordnat sig änd?med hjälp av det privata
initiativet och korvkiosken runt hörnet men som politisk handling är det
illavarslande. Med Thomas Bodström är det ännu enklare. Han är för mig en person
som tillsatts p?samma politiska meriter som Kim Jong Il, dessutom påtagligt lik
honom vad beträffar inställningen till det privata och politiken. Låt vara att
Bodström föredrar fotboll framför golf och att pappa Lennart var betydligt
längre än pappa Kim Il Sung.
Vad blir det i stället d?
undrar du kanske nyfiket. Om detta tänkte jag ge besked i min nästa kolumn och
tiden där i mellan tänkte jag använda till att sortera mina olika tvivel i s?
prydliga högar som det aktuella politiska läget nu medger.
?Leif GW Persson
|