Dags att montera ner vår gigantiska polisbyråkrati
 
Expressen, 15 januari 2017

I veckan som kommer skall Donald Trump svära eden, fredag den 20 januari, klockan 12.00 lokal tid i Washington. Därefter skall han hålla sitt första tal som president i USA och därmed inta rollen som ”den obestridde ledaren för den fria världen”.

Ett tal som kommer att omfattas med stort intresse både bland vanligt folk och politiska tänkare i största allmänhet. Varje ord kommer att vägas på guldvåg och de klokaste av de som gör det kommer att ägna sina djupaste grubblerier åt sådant som han undvikit att tala om.

Om Donald nu håller vad han hittills har lovat – sådant som han sagt och det som kan antas följa av hans allmänna framtoning – så finns det väl främst tre frågor av intresse. För det första hans syn på USA:s utrikespolitik och då främst den del som rör säkerhetspolitiken. Om Donald fortsätter sin tåflört med Putin och dessutom gör allvar av sina ambitioner att montera ner Nato kommer detta att få dramatiska återverkningar i Europa och främst givetvis i mindre länder i ryssarnas närområde. Som till exempel Sverige, Finland och Norge.

Enkelt uttryckt kommer Putins Ryssland att flytta fram sina positioner i Europa i samma takt som USA drar sig undan. Och om inte annat så kommer vi att märka det på våra skattsedlar. Det finns dessutom – för det andra – en fredlig aspekt i hans utrikespolitiska synsätt som är värd att nämna. Trump tycks inte vara någon större vän av fri handel över gränserna och han framstår som betydligt mer isolationistisk än sina föregångare i ämbetet.

Skälen till denna inställning tror jag dels är privata, en mycket inhemsk amerikansk fastighetsmagnat, dels kommer sig av att han uppfattar isoleringen gentemot omvärlden som ett sätt att styrka USA:s egen ekonomi genom att tvinga undan konkurrens. Om han nu lyckas med detta tror jag att det främst kommer att vara menligt för USA:s egen ekonomi, dessutom att han underskattat svårigheterna i att göra det.

Eftersom de bästa affärerna som vi människor gör är ömsesidiga och långsiktiga så är det i så fall en farlig väg som han slagit in på. För det tredje slutligen de övriga inrikespolitiska problem som han kan tänkas dra på sig och sitt land genom sitt sätt att vara, tänka och tala. På den senaste tiden har åtskilliga debattörer påpekat att det finns ett ”rasistiskt” drag hos Donald Trump som tydligen delas av tillräckligt många amerikaner för att kunna välja honom till president. Inte så enkelt att han sagt det rakt ut - Vem är så dum att han gör det i en valrörelse? – utan i stället som en underton i hans person och framträdande.

Den sträcker sig över hela skalan från att bygga en mur mot den mexikanska gränsen, förbjuda aborter, försvåra livet för homosexuella, underlätta den privata handeln med vapen och värna om den urgamla manliga rätten att fritt kunna klappa kvinnor på rumpan.

Slutsatsen därmed given, Donald Trump är rasist, homofob och sexist samtidigt som de som på olika sätt kommer att träffas av sådana budskap utgör en majoritet av USA:s befolkning. Och om han nu lyckas med allt det ovan sagda kommer USA att bli ett sämre land och Europa en farligare plats att leva i. Hur kommer Trump att klara av sitt presidentskap?

Låt oss inte glömma bort att han är en slug posör med många bottnar och skulle han hamna vid vägs ände tror jag att han visar sig vara betydligt mer pragmatisk än doktrinär. Dessutom det självklara att alla ska ges en chans att visa vad han eller hon egentligen går för. Att domen över deras insatser med fördel kan vänta till dess att vi sitter med facit. Eller som min pappa Gustav skulle ha sagt. ”Den dagen, den sorgen”.

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor