Professorns span-nytt Expressen, 13 december 2015

DET VAR BÄTTRE FÖRR-SPANING
Under mina drygt tjugo år som professor vid Rikspolisstyrelsen var livet betydligt enklare. Var det något jag ville veta så var det bara att ställa frågan och svar fick jag nästan alltid. Idag är livet betydligt svårare och för en människa med min yrkesidentitet och inriktning kan det ibland kännas tungt. Att behöva gissa sig till saker som nästan alltid hade gått att ta reda på

SKYDDA SIG SJÄLV-SPANING
Ibland händer det att polis och åklagare undanhåller uppgifter ur en undersökning enbart för att skydda sig själva från kritik. Inte så sällan faktiskt trots att en gång är en gång för mycket när det kommer till sådant. Själv minns jag ett fall från Småland där en lokal polismyndighet hade bedrivit en utredning som närmast kan beskrivas som ockult verksamhet vilken i sin tur bidrog till att två oskyldiga dömdes till långa fängelsestraff och i slutändan till ett uppmärksammat resningsärende där de friades och tillerkändes skadestånd på sammanlagt femton miljoner.

VISSELBLÅSAR-SPANING
En hederlig kollega som jobbade vid Rikskriminalen tipsade mig om detta varpå jag begärde ut handlingarna från polisen i Småland. Där blev det tvärnobben och innan de låg på mitt bord hade det gått flera månader och krävts ett utslag i kammarrätten i Jönköping som givetvis var till min favör. Efter att jag läst utredningen förstod jag att det om möjligt var ännu värre än vad kollegan hade hävdat varpå jag informerade Hannes Råstam om saken. Ett sekretessbrott förvisso men i just det här ärendet begick jag fler än ett och ett par år senare var resningen att faktum. Det var Hannes förtjänst och han som gjorde jobbet men själv hade jag åtminstone fått dra mitt strå till stacken. Ett strå som fortfarande fyller mig med stolthet om någon nu undrar och trots att det var långt före Visselblåsarnas Tid.

HUR LÅNGSINT KAN MAN BLI-SPANING
Den ansvarige polischefen lever fortfarande. Förhoppningsvis gör han det även om två år då jag hoppas kunna publicera mina memoarer från min tid inom polisen. Då skall jag se till att han äntligen hamnar med skägget i brevlådan, pitten i svängdörren och byxorna nedhasade till fotknölarna. Givetvis med namns nämnande så man slipper spekulera om den saken på Sociala Medier. Allt detta i Rättvisans Tjänst och med mitt eget sekretessbrott sedan länge preskriberat.

© Leif GW Persson





Tillbaka
> Alla krönikor