Professorns span-nytt Expressen, 12 augusti 2012 Råstamspaning Nu har den kommit. Hannes Råstams postumt utgivna bok om hur man skapar en seriemördare och som bok betraktad är det som står i den både hemskt, sant och fullkomligt fenomenal läsning (Fallet Thomas Quick, Ordfront, 2012). Förgyllar-spaning 1 För en vecka sedan fick de personer som förgyllde en psykiskt svårt sjuk mytoman till kriminalhistoriens värste seriemördare möjlighet att ge sin egen syn på saken i en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet och att de inte delar Hannes Råstams beskrivning av dem kommer knappast som någon större överraskning (SvD, 5 augusti). Förgyllar-spaning 2 Enligt överförgyllaren själv, Christer van der Kwast, så har han skött sitt uppdrag på ett - i vart fall juridiskt - föredömligt sätt medan Quicks egen försvarsadvokat Claes Borgström är mer hovsam när det kommer till att beskriva den egna insatsen. Han nöjer sig med att konstatera att kritiken mot honom givetvis är obefogad men att han i övrigt - och enbart av omsorg om sin tidigare klient - inte vill uttala sig. Det faktum att samme klient suttit oskyldigt inspärrad i tjugo år på grund av det sätt på vilket han skötte sitt uppdrag som försvarare väljer han därför att förbigå med tystnad. Förgyllar-spaning 3 Den ansvarige polismannen Seppo Penttinen, däremot, är rent ut sagt förbannad. Kritiken mot honom är "grovt kränkande" och med tanke på att han enligt beskrivningen i Råstams bok under en period på tio år gjort sig skyldig till tiotals grova tjänstefel och ett icke ringa antal fall av grov mened så förutsätter jag att han redan nu bestämt sig för att stämma förlaget Ordfront. Själv kan jag knappt bärga mig, Come on, Seppo. Make my day! Förgyllarspaning 4 Med minnesforskaren Sven-Åke Christiansson är det dock - som alltid - mycket enklare. Han anser fortfarande att "Quick absolut är skyldig" och hans egna göranden och låtanden i det sammanhanget tycks han helt ha glömt. Det är ju så med minnen enligt Minnesforskare Christiansson. Det kan vara lite hipp som happ beroende på vem som betalar för ens tjänster. © Leif GW Persson
|