Inkompetensen gynnas av värmen
 
Expressen, 10 maj 2015

Många av alla dessa hyggliga och förtroendefulla människor, av vilka världen har fler än den förtjänar, hade säkert hoppats att vårens uppsättning av Cirkus Quick äntligen hade varit över. Så är tyvärr inte fallet trots att både Christer van der Kwast och Göran Lambertz ännu en gång har fått ge sin syn på saken.

Den femte juni kommer nämligen den så kallade Bergwallkommissionen, som tillsattes av regeringen för drygt ett och ett halvt år sedan, att presentera sin analys av de "strukturella brister i rättsväsendets och vårdens agerande" som eventuellt förekommit "i samband med de aktuella brottmålsprocesserna". Jag vet naturligtvis inte vilka "strukturella brister" som utredningen kommer att ta upp men däremot vet jag vilka av dem som den inte kommer att behandla och den kanske mest intressanta frågan är till och med undantagen i direktiven. Man skall således "inte bedöma eller uttala sig om enskildas ansvar för eventuella brott" eller de beslut som fattats av "domstolar, myndigheter eller andra offentliga organ".

Så är det nämligen alltid när staten skall utreda olika fel och brister i sin verksamhet. Vanlig enfald, lättja, inkompetens, korruption och ren kriminalitet hos rättssamhällets tjänare är förbjudna ämnen för sådana utredningar samtidigt som just detta är den vanligaste förklaringen till att någonting går snett. Det är den utan jämförelse viktigaste strukturella bristen i sammanhanget och att den är fredad från granskning är naturligtvis ingen slump. Eller ännu en strukturell brist, om man så vill.

Jag skall förklara vad jag menar. Sverige är ett litet land och inom det rättsvårdande systemet – från polis, åklagare och sociala myndigheter till domstolar och olika verkställighetsorgan som Kronofogden och Kriminalvården – är det också så att alldeles för många av de som jobbar där känner varandra och att det arbete som utförs kommer att påverkas av den intressegemenskap och den personliga vänskap som finns inom systemet. "Så fort du lär känna någon så blir du också korrumperad", som den polsk-brittiske författaren Joseph Conrad sammanfattade problemet. Inom detta system arbetar samtidigt både bra och dåliga människor. Den stora majoriteten gör ett gott jobb men några gör det inte och de skador som en av de senare kan vålla kan vara så stora att de inte låter sig repareras genom aldrig så många goda insatser. Av skäl som inte är helt enkla att begripa får detta alltså inte granskas och helst bör man inte ens prata om saken. Och om nu detta inte är ett strukturellt problem så förstår jag faktiskt inte vad som skulle vara det.

Den här typen av byråkratisk gemenskap – jag talar alltså om en värmestuga för inkompetenta byråkrater – får naturligtvis långtgående konsekvenser för alla oss andra. Vad det handlar om är inte gemenskap utan den tillhörighet bland utvalda som samtidigt utesluter de medborgare som de är satta att tjäna och de skattebetalare som står för deras materiella existens. Som en miljö för analys, granskning eller vanligt mänskligt tänkande är det svårt att hitta något sämre.

Det finns två svenska ord som blivit en del av ordförrådet även i andra språk. Det ena är smörgåsbord och det andra är ombudsman. Jag förstår varför smörgåsbord har blivit det. När det kommer till det sätt på vilket våra olika ombudsmän är satta att sköta sitt uppdrag blir det helt obegripligt.

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor