Professorns span-nytt Expressen, 4 januari 2015

Politisk orakelspaning
Min tid som politiskt orakel är över. Likt en sentida Ikaros har jag störtat rakt ner i havet och icke för att jag i ungdomligt övermod flugit alltför nära solen. Den här gången räckte det med att extravalet i mars ställdes in. Att Stefan Löfven pratade ihop sig med några borgerliga stabilitetsneurotiker och därmed brände bort det vax som fäste mina lånta politiska fjädrar vid min runda lekamen. Tack Stefan och tack även ni andra i "oppositionen" som helst inte vill nämnas i just detta sammanhang.

POLITISK STABILITETSSPANING
Vår tro på politisk stabilitet är överdriven. Värdet av politisk förändring och de motsättningar som dessa kräver är underskattat och likheten mellan våra politiska partier har aldrig varit så stor som nu. Ett land i utveckling kräver samtidigt den förändring som följer av motsättningar.

POLITISK RADIKALISMSPANING
Radikalismen i dagens Sverige representeras av ett vänsterparti urvattnat bortom politiskt förstånd plus ett högerparti som skyller allt mänskligt elände som tänkas kan på den minoritet av vår befolkning som haft det som svårast. Den politiken lämnar mig kall och vad fan hände med "Arbetets Söner" och "Alla Kapitalistiska Utsugare"? I vår verklighet och vardag möter vi dem hela tiden men i vår folkvalda riksdag är det som om de hade upphört att existera.

POLITISK KÖTTGRYTESPANING
Att få sitta vid den politiska köttgrytan är en nåd som landets väljare förunnat ett mycket litet fåtal av oss. Skälet till att man hamnat där vill man helst inte tänka på men vid köttgrytan vill man sitta livet ut. Och alldeles oavsett att man sitter där man sitter i kraft av olika löften till de som gav en nåden börjar man snart tänka i samma banor. Samma tankar oavsett löftet man gav bara de kan garantera att man får sitta där så länge som möjligt.