GW-bloggen

The Final Blogg

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Mon, 14 Jul 2008 16:17:00 +0000

Läser min egen blogg under stigande förundran. Merparten av inläggen handlar numera om att det inte är jag som skriver den och på allra senaste tiden har det tillkommit ett antal figurer som hävdar att om det nu ändå skulle vara jag, så är det endast för att tjäna pengar genom att den vägen sälja ännu fler böcker.

Jag skall göra ett sista försök. Jo, det är jag, Leif GW Persson, som har skrivit min egen blogg och under mitt eget namn. Jag är visserligen inte omedveten om att man på nätet med friskt mod, och en minst sagt liberal inställning till lagstiftningen, stjäl andras identiteter (illustreras hela tiden på min egen blogg och jag har själv råkat ut för det vid ett flertal tillfällen), men den här gången är det alltså jag. Och att övertyga tvivlarna om den saken tycks ogörligt. Jag har en rik erfarenhet av rättshaverister och möjligheten att nå fram till dem med förnuftsargument. Dessvärre kan jag också sniffa mig till dem på rent osannolika avstånd och även när jag har vinden i nacken.

Inga namn efter mig, ni förstår säkert vilka jag menar. Rättshaverister känner sig alltid träffade oavsett vad och befolkningens majoritet är fortfarande fullt normal. Varför började jag blogga? Gammal stöt i medelåldern förväntas inte ägna sig åt sådant. Sådana personer skall odla sin kål, åldras med behag, undvika rusdrycker och andra lättfärdigheter. Möjligen klappa barnbarnen på huvudet när att de upplever emotionella behov. Så icke jag, som är en dålig människa och fullt tillfreds med de gamla klassiska njutningsmedlen. Detta medan trädgårdsodling lämnar mig kall, mitt tidigare liv redan bestämt formerna för mitt åldrande (helt utan behag f ö) och där jag efter även korta stunder med mina barnbarn är mogen för inläggning på psyket. Små barn är helt obegripliga nittio procent av sin tid och beter sig på ett sätt som får även fullfjädrade vuxenpsykopater att framstå som om de sjöng i kyrkans gosskör. Nog om detta.

Varför började jag blogga?
Skälen är tre. För det första. Yngre personer i min omgivning som jag respekterar och t o m tycker om, har tjatat på mig att jag borde börja. För det andra. Trots min höga ålder var jag lite allmänt nyfiken på detta sätt att kommunicera och jag hade någon allmän idé om att det kanske skulle befria mitt skrivande från en massa stilistiska och intellektuella krav. Få mera sagt med färre ord, hamna i intressanta diskussioner, tala fritt ur hjärtat helt enkelt. För det tredje var det mitt förlag Albert Bonnier som hårt drev frågan. Jag har heller inga som helst dubier om deras motiv. Ett billigt sätt att marknadsföra mig och därmed mina böcker. Jag är en av landets mest säljande författare alla kategorier, och jag har varit det sedan debuten med Grisfesten för trettio år sedan, men "mycket" vill som bekant ha "mer" och det gäller inte bara de skönandar som håller i pennan.

Av dessa tre skäl bestämde jag mig för att göra ett försök. Jag tvekade in i det sista (eftersom jag var rädd för att det skulle ta alltför mycket tid, från mitt övriga arbete, från jakten och fisket, nära och kära och allt det där som hör fritiden till) men eftersom de fiffiga marknadsförarna på förlaget försäkrade mig att jag skulle få all tänkbar hjälp med både ditten och datten så blev det som det blev. I verkligheten blev det som så ofta förr något helt annat. Denna blogg gjorde att jag hamnade i en helvittes massa praktiska problem där jag hela tiden tvingades skriva via ombud och mystiska länkar och "med hjälp av" förlagspersoner som –precis som vanligt- aldrig går att få tag i. Varken de eller alla deras utställda löften och enda vittnesbörden om deras existens torde väl vara att deras magnifika huvudkontor på Sveavägen i Stockholm (Albert Bonnier Förlag) låg kvar när jag passerade i bil för några timmar sedan. Oklart varför, förresten, eftersom det enligt växeln till samma företag aldrig finns en käft på plats i huset.

Jag är också tveksam till värdet av allt detta ur marknadsföringssynpunkt. En författare som hela tiden får sin existens ifrågasatt, en författare som blir mer och mer förbannad, en författare som upptäcker att mer och mer av hans tid går åt till att hantera denna privata förbannelse, en författare som inte blir det minsta befriad utan bara skriver sämre. Som man ju gör när allt det ovidkommande tar över. Plus alla dessa mystiska ifrågasättanden och vanliga enkla påhopp från skvallerkärringar i byxor och en handfull stollar som jag inte skulle drömma om att ha något som helst samröre med i mitt vanliga liv. Som grädden på Bloggmoset.

Beslutet blir i detta läge både enkelt och logiskt. De som gav mig rådet hade fel och en av dem höll aldrig vad de hade lovat. Det här är inte min grej. Jag har inte min tid till det priset. Rättshaveristerna på min blogg kan ta sig i brasan, räknenissarna på förlaget kan också ta sig i brasan och själv tänkte jag åka ut på sjön, sätta mig vid grynnan och meta lite abborre.

Leif GW Persson

Ps
Nittio procent av de som hört av sig verkar vara hyggliga människor som mest önskat uttrycka sin uppskattning av min person. Det tackar jag för (jag är inte sämre än att jag gärna tar lite smicker) och skulle det vara så att ni vill diskutera olika problem som har anknytning till min verksamhet så nås jag enklast på min vanliga mailadress på jobbet. Jag skall visserligen byta arbetsplats till hösten men jag finns ännu kvar en tid hos "farbror blå" (/leif.gw.persson@phs.police.se./) och till hösten funderar jag på att starta en vanlig hemsida. Ds

Trevlig sommar förresten!

Expressen söndag den 13 juli 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Sun, 13 Jul 2008 12:12:00 +0000

Min krönika i Expressen för den intresserade, klicka här.

Expressen söndag den 13 juli 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Sun, 13 Jul 2008 10:12:00 +0000

Veckans krönika för den intresserade, klicka här.

Bloggen tionde juli

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 10 Jul 2008 21:53:00 +0000

Jag har fått in ett flertal frågor till ”Evert Bäckströms verkstad” och av juridiska skäl är jag tyvärr tvungen att utesluta samtliga utom två, även dessa i tveksammaste laget, men i utsatta lägen drivs man ju ofta till relativa bedömningar, vilka Evert har besvarat enligt nedan. Leif GW Persson, bloggansvarig

Fråga till Evert Bäckström:
Evert! Läget. You Rule Mannen! Såg att du köpt en papegoja efter mordet på din jirre Egon. Säg till om du behöver hjälp med att pälsa av han din kollega som gjorde det. Vad jag och polarna undrar är bara varför du döpt han till Isak. Danne and his crew from Gnesta.

Svar:
Du Danne. Jag har ett förslag. Gå in i butiken hos djurnasarn. Be att få kika på en valfri papegoja. Går bra med valfri sort och själv har jag en sån där lite blå fan. Kolla fejan på honom och om du undrar varför han heter som han gör är jag rädd för att jag inte kan hjälpa dig. En sak till. Om jag behöver ”pälsa av någon” så behöver jag inte hjälp från dig och dina små kamrater. Evert B.

Fråga till Evert Bäckström
Rak fråga Evert. Vem mördade Olof Palme? Hilmer Gullstrand, 67, från Rakvattnet i Västerbotten.

Svar:
Bra fråga Hilmer och du har vänt dig till rätt man. Jag har jobbat en hel del med Palme ända sedan första kvällen då han åkte ner och vad det handlar om är alltså en konspiration inom en mindre grupp i hans närhet bestående av några sexuellt perversa överklasspersoner med anknytning till bland annat vår hemliga säkerhetstjänst. Mer än så är jag tyvärr förhindrad att avslöja i nuläget beroende på bland annat min egen säkerhet men att det handlar om offrets person är alldeles klart. Däremot har jag inte släppt ärendet och räknar kallt med att få bitarna på plats innan det hela blir preskat. Evert Bäckström

Bäckströms Verkstad

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Tue, 08 Jul 2008 14:32:00 +0000

Fråga 1: Hej Evert. Jag är en glad tjej från Norrköping som heter Gabriella. Något yngre än du, en hel del faktiskt, men det är väl inte hela världen. Jag läste GWs bok om Lindamordet och undrar vad det egentligen var som hände med din lilla guldfisk Egon. Du skrev att någon av dina poliskompisar hade mördat honom. Men var det verkligen så illa?

Svar: Hej Gabriella. Skönt att höra att du kan andas bra. Fruntimmer skall inte se ut som jakthundar. Det där med Egon och vad som hände med honom är väl tyvärr något av ett trauma för mig (tog upp det på en kurs som jag var på som handlade om empati i polisarbetet och det var först då som jag fattade vad jag och Egon egentligen hade utsatts för). Tyvärr är det väl så illa att en av mina så kallade kolleger gav honom för mycket mat så att han helt enkelt åt ihjäl sig. Bara för att slippa ge honom mat varje dag helt enkelt. Har funderat på att konfrontera honom med detta så att vi kan rensa luften. Om du funderar på att komma upp till Stockholm får du gärna höra av dig. Och skicka gärna ett foto så jag känner igen dig om jag skall plocka upp dig på Centralen. Din Evert.

Fråga 2: Hej Evert. Linda, 17, här. Läste boken som GW:skrev om dig, den där om Lindamordet, och blev faktiskt lite sugen trots att du är betydligt äldre än min pappa. Grejen är den att jag redan när jag gick på högstadiet bestämde mig för att bli polis och tänkte att jag skulle prata med dig om hur det egentligen är att jobba som polis. Om man är tjej menar jag. Grejen är den, ganska fett faktiskt, och det får stanna mellan dig och mig att jag fryser på hela grejen med att sätta handbojor på en massa fula gubbar och bara känga in dom i bussen, rakt av bara, om du hajar. Har en massa likadana tankar som faktiskt är både heta och jobbiga och ser verkligen fram mot dina råd. En personlig fråga också. Det är inte du som är "Supersalamin" som har varit inne på min hemsida där vi har lagt ut lite sköna bilder på mig och min väninna Sara med hjälp av webbkameran som Saras korkade farsa gav henne när hon fyllde arton? Luvv! Linda

Svar: Linda! Först ett ärligt svar från en ärrad kämpe som varit med ganska många år så här dags. Polis är inget som man blir. Det är något som man är. Polis är dessutom ett yrke för män, som handlar om män och utförs av män. Detta behöver dock inte komma emellan oss. Det finns många andra intressanta uppgifter för kvinnor som vill jobba inom polisen. Jag har själv träffat ett flertal s k civilanställda genom åren och alla har de varit kvinnor. Om du vill kan vi träffas och prata om saken mellan fyra ögon. Skicka gärna ett foto innan så jag känner igen dig om du vill att jag skall möta upp på Centralen. Din hemsida har jag tyvärr missat. Vore bra om du kunde maila adressen till mig. Take Care Babe! Evert.

Korta kommentarer i realtid

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Tue, 08 Jul 2008 14:22:00 +0000

Ett: Tack för alla inlägg. Två: Lovar att skriva kortare. Gamla professorer - som jag själv - är tyvärr vana vid att få prata timmavis utan att bli nedskrikna eller ens avbrutna, men jag lovar som sagt att försöka bete mig som en vanlig, normal och dessutom hygglig människa i fortsättningen. Tre: Min kolumn om Göran - han ringde förresten för ett par timmar sedan och tackade - kanske inte var mitt starkaste analytiska inlägg. Möjligen är det så att just hans herrgårdsinköp inte kan betraktas som en enskildhet - vilket jag valde att göra - utan som en av flera yttringar av något större och det hela bakomliggande; d v s det mänskliga fenomenet Göran Persson. Tänker till igen och återkommer så fort jag kommit fram till något värt namnet. Mvh Leif GW Persson

Måndag den 7 juli 2008 - i hällande regn

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Mon, 07 Jul 2008 13:55:00 +0000

Jag är ovan som bloggare, känner mig inte ens särskilt bekväm med den moderna datatekniken. I den datageneration som jag tillhör var en dator ett hjälpmedel när man skulle utföra omfattande och komplicerade beräkningar. Som sådant var det fenomenalt och revolutionerade faktiskt stora delar av den empiriskt inriktade samhällsforskningen redan på femtiotalet. Skrev gjorde man fortfarande på skrivmaskiner, allt mer sofistikerade men det dröjer en bra bit in på sjuttiotalet innan datorn ersätter den gamla skrivmaskinen och jag minns fortfarande vilket elände det var att sitta och skriva romaner på en skrivmaskin. Speciellt om man är lite ångestladdat noggrann som jag själv och försökte korrigera alla skrivfel med hjälp av tipp-ex. Något slags vit gegga som du kladdade över det stället där du skrivit fel, varpå du lät det torka och gjorde ett nytt försök. Även efter korta skrivpass brukade jag se ut som om jag vistats i hård snöstorm.

En bidragande orsak till att dagens romaner i genomsnitt är sisådär trettio procent längre än gårdagens är för övrigt datorerna. Plötsligt blir det så lätt att skriva. Fingrarna bara far iväg, man behöver knappt tänka eftersom texten tränger sig ut under naglarna på en så fort man snuddar vid tangentbordet, och eventuella litterära konsekvenser av detta brukar man ofta – i bekvämlighetens tecken – bortse ifrån. Om det nu är någon som undrar varför till exempel mina romaner från tjugohundratalet är ungefär dubbelt så tjocka som de jag skrev på sjuttiotalet men i allt övrigt tycks handla om samma saker hanterade med ungefär samma insikt och djup i en relativ mening.

Nog om detta – hur datorerna utvecklats från räknemaskiner till skrivmaskiner till ett sätt att kommunicera – och nog av en medelålders mans hågkomster från en tid som i vart fall var en annan.

Jag har förstått att det är viktigt att man vårdar sin blogg. I mitt fall är det inte alldeles enkelt eftersom jag har en massa vanligt arbete som måste göras. Just nu att få färdig en bok om grova våldsbrott och den s k seriemördaren Thomas Quick. Ingen roman, en ren faktabok, och ett växande praktiskt bekymmer sedan ett antal år tillbaka. Jag skall f ö återkomma till Quick. Numera är jag klar över vem han egentligen är (dömd för åtta mord, oskyldig till samtliga, ett tragiskt människoöde och ett närmast klassiskt fall av morbid mytomani) men det som ännu återstår är granskningen av den rättsapparat till vilken han lyckades sälja sina fantasier. Det är ingen slump att rättvisans Gudinna bär en bindel för ögonen, hon gör det i en rent bokstavlig mening vad Thomas Quick beträffar, och det tar sig uttryck i rättsliga åtgärder som i långa stycken trotsar varje begriplig beskrivning. Det som domare, åklagare och poliser hållit på med i fallet Thomas Quick är så uppåt väggarna stolligt att varje normal läsare börjar värja sig mot själva beskrivningen och söker sig till enklare förklaringar. T ex att författaren som skrivit detta måste vara skvatt galen. Det är jag nu inte. Allt för ofta är jag lika välstrukturerad som ett vanligt rutigt papper – vilket kan vara hämmande när man skriver romaner eller bara försöker vara en fri ande i största allmänhet - och jag skall som sagt återkomma till Quick. Den ojämförligt största svenska rättskandalen i modern tid och att han själv jobbat som en dammsugarförsäljare för att övertyga poliser, åklagare och domstolar om sin egen skuld ändrar ingenting i sak. Tvärtom, han lyckades ju och spåren som han lagt ut förskräcker med tanke på alla vanliga, normala rättssaker. Det är bara snäppet som skiljer tron på Thomas Quick från övertygelsen om existensen av vanliga tomtar och troll, svartalfer, häxor och att det visst går att flyga till Blåkulla på en vanlig gammaldags sopkvast.

Hur som helst så lovar jag att göra mitt bästa med bloggen och i värsta fall får jag nöja mig med att berätta vad jag gör istället. Istället för att blogga s a s.Några reflektioner, medan jag ändå sitter på kammaren, innan jag går ut med hunden och med anledning av mina läsares funderingar. Dessutom regnar det ute. Ett ganska tröstlöst strilande sommarregn som strimmar fönstren till mitt arbetsrum.

FRA:s befogenheter är en brännande fråga och på goda grunder. Med tanke på hur lagförslaget ser ut hade det varit illa ställt i Sverige om den debatten uteblivit. Fast inte enligt statsministern för skall man tro på honom så ”tjänar vi alla på om debatten lägger sig” och helt bortsett från det rent språkliga (jag förmodar att han menar ”att” och inte ”om”) så är det ett minst sagt dubiöst yttrande. Vad det egentligen handlar om är väl den egna husfriden plus förhoppningsvis en gryende insikt om att han själv begått ett politiskt misstag. I så fall är det väl inte värre än att han ändrar sig. Sämre karl är han väl inte? När jag ser hans ögon förstår jag att han dels är en i grunden hygglig människa men att han också är rädd för något eller någon som jag ännu inte lurat ut vad eller vem det är. Ögonen som själens spegel och jämför med motsvarande ögon hos t ex Mona Sahlin, Thomas Bodström eller Carl Bildt så förstår ni vad jag menar. Känner sympati med Fredrik Reinfeldt som person. Ser det i hans ögon och får för mig att han går att resonera med på ett sätt som tyvärr är ganska ovanligt. Eftertänksamt, prövande, t o m trevande och klar till reträtt om så krävs. En given och bra teknik när man rör sig i okända och farliga marker. Jämför med t ex Thomas Bodström, i sak den man som får ta på sig den väsentliga delen av just den här skuldbördan, vilket icke hindrat honom från att försvinna från arenan lika fort som en avlöning för en vårdanställd. Denne ständigt parate självmordspilot som utan att ägna saken en tanke ikläder sig både hjälm och fallskärm innan han far iväg på det sista uppdraget. Givetvis för ”medborgarnas bästa”.

”Spionerna på FRA” (med tanke på vad de faktiskt sysslar med är väl detta den mest rättvisande beteckningen) har också passat på tillfället att gå i god för sig själva, vittna om sitt ädla uppsåt, sina ärliga avsikter och att de självfallet aldrig skulle kunna tänkas begå vanliga mänskliga misstag i sin samhällsbevarande gärning. I sak är detta naturligtvis rena tramset och utmärkta kännetecken på en vanlig bedragare. Det är så de brukar låta nämligen, när man tagit dem benkläderna nedhasade till anklarna, och ganska oavsett vad de hittat på just då.
De moderna datoriserade gallringsteknikerna (för texter, röster, signalement, etc) som utgör själva fundamentet för den kollektiva kontroll som man vill genomföra har nämligen långt ifrån den effektivitet och precision som man populärt föreställer sig. Misstag begås hela tiden och konsekvenserna i det enskilda fallet kan ibland bli förskräckliga. Vissa fel är också vanligare än andra. Tillgängliga utvärderingar av tekniken (som man i princip själv måste vara ”spion” för att få rätt att läsa) tyder således på att s k ”falska positiva” (att t ex en oskyldig utpekas som terrorist) är ungefär tre gånger så vanliga som ”falska negativa” (att en terrorist betraktas som oskyldig). Med tanke på felandelarna på ca 25 procent i den första kategorin och ca åtta i den andra så finns det anledning att dra öronen åt sig.

Jag vill påstå att jag har goda insikter i både ”öppet” och ”slutet” säkerhetsarbete. Konstigt vore det annars med tanke på att jag ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt sådana frågor. Bl a vet jag, tyvärr av egen erfarenhet, hur man kan påverkas av att leva och verka i en miljö där ”ett högre ändamål får helga medlen” och detta ganska oavsett hur dessa medel ser ut. Hur ens rättskänsla och demokratiska sinnelag kan ta skada utan att man riktigt fattar hur det gick till. Och utan att man ens behöver vara en dålig människa. Eller särskilt korkad. Även om det givetvis underlättar.

Nu till något annat. Det mesta talar så här dags för att signaturen Hasse Aro på denna blogg inte är identisk med min vän, programledaren på TV3. Ännu inget svar på min kontrollfråga, ingen reaktion över huvud taget. Har sökt honom förgäves på telefon för att vinna klarhet men enligt uppgift lär han befinna sig någonstans i Sydostasien för att producera ännu en av dessa Robinsonserier.

Till den besökare på min blogg som chansade på att krogens namn började på ”e” – den vanligaste bokstaven i det engelska alfabetet – vill jag också skicka både beröm och ett varningens ord. Som utgångspunkt för ett allmänt analytiskt resonemang så är detta ”e” det naturligt givna. Och allt enligt ”Occams rakkniv”, i valet mellan två möjligheter är det den mest sannolika som gäller, men när det gäller hotell och krogar så blir det genast mer komplicerat eftersom speciellt hotell och krogar i London ofta är namngivna på andra språk än engelska. Det logiska andra steget i samma analys, d v s det mest vanliga under den speciella förutsättning – d v s hotellkrog – som gäller just här. Ser med viss förväntan fram mot fortsatta försök i frågan. Kan t o m tänka mig att dela ut en dedicerad roman av egen hand till den som först träffar rätt men då vill jag självfallet ha det fullständiga namnet på stället.

Min kolumn om statsministerns ”herrgårdsköp” i gårdagens Expressen har gett intressanta reaktioner. Bland folk till höger om socialdemokratin tycks det således finnas en stark övertygelse att ”sossar bör icke köpa herrgård” och den uppfattningen tycks även delas av en majoritet av socialdemokratiska rönnbärsfilosofer. Av vissa mig närstående, som lyckligtvis hållit sig utanför min blogg för några av dem är ganska så gruvliga figurer, har jag förstått att den tillåtna gränsen tycks gå någonstans i trakten av ett vanligt torp. Helst med utedass och enbart kallvatten och använder man hopsamlade löv när man besöker det första stället är det naturligtvis en ansenlig politisk merit. För en sosse alltså. För alla andra är det en enkel hygienfråga som givetvis åtgärdas med något extra mjukt och extra blekt med ett ulligt litet lamm på omslaget.

Evert Bäckström har givetvis hört av sig (ringde klockan två i natt och lät som om han borstade tänderna och gurglade sig medan han pratade). Icke helt oväntat eftersom det här är en typisk Bäckströmfråga och om man nu skall tillerkänna honom något mer än ett marginellt politiskt inflytande så stundar det hårda tider inte bara för ”såssar” utan även för alla ”frimicklare”, ”miljöstollar”, ”hämningslösa liberaler” och ”så kallade moderater”. För ”alla kommunistjävlar” är det värre än så, betydligt värre och detaljerna väljer jag att lämna därhän. Mest av omsorg om Bäckström själv faktiskt.

Så långt om detta och nu måste jag gå ut med jycken. Trots att det regnar börjar han se ganska vemodig ut.

Min krönika i Expressen söndagen den 6/7 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Sun, 06 Jul 2008 19:12:00 +0000

Här kan ni läsa veckans krönika. Varsågoda!

Det är du som är du, va?

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 03 Jul 2008 13:59:00 +0000

En gång för väldigt många år sedan satt jag på en spårvagn i Göteborg då en ohyggligt berusad äldre man vinglade fram till mig för att uttrycka sin uppskattning över mina brottsbekämpande gärningar. Först ville han dock förvissa sig om att han hade hamnat hos rätt mottagare och ställde därför den frågan på vilket det - i en existensiell mening - endast ges ett svar. Det är du som är du, va?

Detta med anledning av att subversiva krafter redan har hävdat att det inte är jag som bloggar på min egen, Leif GW Perssons, blogg. Klart att det är jag. Vem skulle det annars vara? Däremot ifrågasätter jag starkt att signaturen Hasse Aro, som således hävdar att jag är en annan, skulle vara identisk med den riktige Hasse Aro. För en man med min yrkeserfarenhet, tillika vän med den riktige Hasse Aro, denne fenomenale baryton som så väl förvaltat vår frireligiösa sångskatt tillsammans med mig och innan vi brukar gå i sändning med Efterlyst, så finns det samtidigt ett enkelt sätt att ta reda på den saken. Oavsett hur mörkt det är så kan man nämligen alltid urskilja färgen på en katt.

Bäste "Hasse"! Vad hette krogen på hotellet i London där jag bjöd dig och din son på en bättre middag för några år sedan? Räcker bra med första bokstaven så slipper vi avslöja var vi hålls när våra spår korsas på utrikes resor.

Till alla er andra bloggberoende besökare på min lilla kammare i cyberrymden vill jag bara säga att det kommer mera. Allt mellan högt och lågt, mellan liljorna på marken och svalorna under himlens fäste. Så fort jag inte har något bättre för mig, givetvis. Leif GW

Här sitter jag och tittar...

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 03 Jul 2008 10:58:00 +0000

...efter besökare på min nya blogg. Och det börjar röra på sig. Tack Schulman. Nu tänker jag sova middag så får vi se vad som händer sedan. Ha det.

Evert Bäckström ger tips och råd!

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Mon, 30 Jun 2008 21:31:00 +0000

Evert Bäckströms verkstad - Enbart verkstad, inget buller över huvud taget.
De flesta människor som lever i vår tid undrar ju onekligen vart vi är på väg. Jag menar... vad är det som håller på att hända? Vart är mänskligheten på väg? Egentligen? För att inte tala om oss svenskar, alla ni som är precis som jag och därför ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Vem fan bryr sig om alla dessa polacker t ex? För att inte tala om deras usla affärer. För oss poliser representerar de ett rent helvete eftersom de bl a har enbart konsonanter i sina efternamn. När du väl skall ta itu med all skit som de har hittat på är du helt uttröttad efter att försökt skriva deras namn på protokollet och missar du bara ett enda jävla z så har du JO hängande som en jävla strypsnara runt din magra hals. Hur som helst. Jag menar, bara att i den tid vi lever så är det väl ingen tvekan om att just vi svenskar är särskilt utsatta. Eller... Hur ska det gå för vanligt hyggligt folk som du och jag? Det undrar du säkert, precis som jag? I den ändan - jag har ju ändå varit med ett tag och upplevt ett och annat - så tror jag faktiskt, utan att förhäva mig, att jag har en hel del att bidra med för just dig som försöker trassla dig fram på livets smala stig och inte leva som en... ja, du vet vem jag menar. Vanliga enkla råd och tips helt enkelt. I stort såväl som smått och ganska oavsett vad vi pratar om. Hur du skyddar dig från brott? Vem som mördade Olof Palme? Alla andra mord som jag klarat upp. Hela vägen till vanliga enkla tips om hur man klär sig, beter sig bland olika folkslag, äter och dricker. T o m när det gäller det där andra... om du förstår vad jag menar (jag pratar givetvis om fruntimmer och skulle man ha svårt för den biten får man väl vända sig till Jonas Gardell och hans "kompisar"). Ett exempel: Vilket husdjur skall jag skaffa mig, kanske du tänker. Varför inte börja där. En enkel men viktig fråga eftersom i stort sett alla vanliga människor håller sig med husdjur och jag talar alltså inte om silverfiskar eller vanliga flatlöss. Efter det så kan vi gå vidare så skall jag tipsa dig om hur man blandar en riktig Bäckströmare, varför linnekostym är ett måste mellan femtonde maj och sista augusti och hur man får tag i riktiga fruntimmer på nätet. Undviker de värsta fällorna helt enkelt. Välkommen till Evert Bäckströms verkstad!

Min krönika i Expressen söndagen den 29/6 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Sun, 29 Jun 2008 17:56:00 +0000

Läget? Här får ni läsa veckans krönika. I övrigt inte så mycket som har hänt. Skjutit några pyjamasgrisar på åteln bakom ladan plus en halvstor galt på skogen, umgåtts med frun och barnen, lagt abborrnät (fick 19 borrar plus lite mört) och det är i stort sett det hela. Nu i veckan skall jag träffa den legendariske mordutredaren, kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Solnapolisen (nu senast aktuell i romanen Den som dödar draken) för att försöka övertala honom att svara på frågor från läsarna på min blogg, dela med sig lite av sin allmänna levnadsvisdom så att säga. Ingen enkel förhandling som väntar men vi får hoppas på det bästa.

Aftonbladet möter mig

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Fri, 27 Jun 2008 23:10:00 +0000

På tisdag den 1 juli kommer jag officiellt att börja blogga. Jag ser fram emot att få många besökare till min blogg. Titta gärna på en intervju som Aftonbladet har gjort med mig genom att klicka här.

Min krönika i Expressen söndagen den 15/6 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Sun, 15 Jun 2008 11:50:00 +0000

Läs krönikan om min Pappa Gustav, klicka här!

En film från mitt arbetsrum

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 13:09:00 +0000

Titta på en trevlig film från mitt arbetsrum genom att klicka här!

Jag, Leif GW Persson - Fast ändå inte på något vis...

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 12:56:00 +0000

Kolla in min medverkan i Måndagsbörsen den 2 mars 1981. Klicka här!

Min krönika i Expressen söndagen den 1/6 2008

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 12:22:00 +0000

Jag skriver krönikor i Expressen varje söndag under sommaren (för den som ännu inte har listat ut det). Klicka här och läs!

Nu lägger jag av...

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 12:18:00 +0000

Jag säger upp mig från Rikspolisstyrelsen. Läs min krönika här!

Efterlysts hemsida

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 12:14:00 +0000

För den som är intresserad av gamla och nya brottsfall som vi har tagit upp i Efterlyst, gå gärna in och titta på Efterlysts hemsida. Klicka här!

noreply@blogger.com (Leif GW Persson) — Thu, 05 Jun 2008 07:14:00 +0000

Äter frukost i min skrivarlya...